Fem dagar av ros och ris
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett av dem var huruvida vi skulle publicera namn och bild på den misstänkte gärningsmannen i måndagens Brucebodrama. Efter samråd med mina kollegor valde jag att göra det. Och jag tycker att jag gjorde rätt.
En bra nyhetstidning berättar inte bara vad som hänt, utan försöker också förklara varför. Med hjälp av tur och skicklighet kände mina reportrar till hela bakgrunden till skottlossningen. Den bakgrunden kunde inte tecknas utan att också tala om vilka som var inblandade. Utan namnen hade vi fått stanna vid nyheten. Då hade vi inte kunnat gå vidare och försöka förklara varför den inträffade.
De flesta läsare verkar tycka att vi gjorde rätt. Sedan i måndags har jag inte fått ett enda - noll - kritiska mejl och telefonsamtal. Däremot flera tacksamma. För att vi lät dem veta. För att vi satte stopp för det skvaller och den ryktesspridning som var på väg att sätta fart redan i måndags kväll.
Tisdagens namnpublicering betyder inte att vi kommer att tillämpa samma princip så fort det inträffar stora nyhetshändelser i framtiden. Det beror på vilka som är inblandade. Det beror på hur mycket tidningens reportrar har hunnit och kunnat ta reda på när det är dags att skriva texten. Det beror på om namnet bidrar till att förklara, eller om det bara mättar vår egen och läsarnas sensationshunger.
Under dagarna efter skottdramat har samma fråga kommit upp om och om på redaktionen, och vi har fått den också från utomstående.
Varför sköt polisen Torbjörn Axelman i bröstet? Var det motiverat?
För att förstå hela händelseförloppet i måndags behöver den frågan få ett svar. Det är därför polisen har tillsatt en internutredning.
Men polisen är en part i målet, och därför behöver också andra söka svar på samma fråga. Det gör GA.
Eftersom polisen själv, av utredningsskäl, inte vill uttala sig - vilket vi respekterar - träffade vi därför i torsdags, på eget initiativ, en gotländsk militärpolisofficer och tävlingsskytt.
Han var inte på plats i måndags, vilket han själv var noga med att påpeka. Men han är, när polisen självt inte kan prata, betydligt mer sakkunnig än gemene man. Därför var det rätt och rimligt att publicera en intervju med honom.
Efter publiceringen har jag fått kommentarer - läs några av dem på sidan 4 - om att GA borde "ge sig". Att vi bara är ute efter att sälja lösnummer och jaga syndabockar.
Att många tror att vi har så dunkla motiv har jag full förståelse för - genom sin många gånger fullständigt proportionslösa skandaljakt har pressen skapat sitt eget välförtjänt dåliga rykte - men i detta fall är det inte skandaler vi jagar.
Vi söker svar på de frågor vi själva ställer och andra ställer till oss. Vi försöker göra mer än att bara redogöra för vad som hänt, utan också varför. Så gjorde vi i början av veckan. Så gjorde vi i slutet. Och så kommer vi fortsätta att göra i framtiden.
Läs gärna min blogg på helagotland.se. Diskussionen fortsätter där.