DEBATT: Fel att alltid skylla på EU

Det är inte ovanligt att människor gör som rektorn på S:t Hansskolan gör hänvisar till EU:s regler.
Det som artikeln i 8-9 november syftar till är den lekplatsnorm som finns. Den har skapats av personer i de länder som finns inom EU och EFTA. De har helt frivilligt försökt komma fram till gemensamma regler för hur en lekplats skall vara konstruerad för att inte barnen skall skadas där. Det är förmodligen de mest kunniga personerna i Europa som har med gemnsam kunskap vägt samman hur en lekplats kan vara konstruerad. Normen kallas i Sverige för svensk standard och kan köpas i bokhandeln. Men vänta några veckor. Den nya omarbetade standarden håller på att översättas till svenska.
Normen är frivillig att följa för en beställare. Men om beställaren skriver att normen skall följas måste entreprenören följa den om de skall få jobbet godkänt. Det är dock inte frivilligt att bygga hur som helst. I Produktsäkerhetslagen står att produkten skall vara säker. Det som betraktas som säkert är det som står i lekplatsnormen. Alltså är normen det vi bör följa.

Fallunderlaget, som det heter, under lekutrustning där barnen leker och kan falla från en viss höjd skall vara så beskaffad att barnet inte skadas. Det kan ske på olika sätt. Det bästa är att använda sand. Sanden behöver inte vara grov men den skall vara så sorterad att kornen är nästan lika stora (ensorterad) då bakar inte sanden ihop sig och blir hård och stum. Med rätt sand blir fallet mjukare och mindre risk för alvarliga olyckor.

Debatt: Fel att alltid skylla på EU