Febern som ännu håller i
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klimathot som signalerar ett snart slut för mänskligheten eller i alla fall kommer att leda till ett helvete för de flesta är vardagssanning numer. Barnen har det högt på sin "vad jag är mest rädd för"-lista.
Domedagsprofeterna påstår ofta att de ändå är optimistiska (!). Följer vi bara råden säger dom, kanske vi kan rädda jordklotet. De vet att isbjörnen är utdöd inom 50 år, att tundra brer ut sig då glaciärer smälter, att oväder i framtiden kommer att se ut som en räcka av naturkatastrofer och att flyktingströmmarna och bristen på olja blir ett hot mot världsfreden. Ändå finns det hopp. Klimathopp. Säger dom. Alla vill ju väl och vi tror oss bli vägledda.
Om vi bara lydigt sopsorterar, släcker lampan, har kallare inomhus, slutar flyga, slutar tanka bilen, börjar åka tåg, inte dricker flaskvatten, äter ekologiskt men aldrig kött. Fast mjölkkorna kan man väl äta, öh.. och så vidare i all oändlighet. Blir inte framtiden lika svart. Valet ligger hos oss
Informationen och debatten är oerhört ensidig. Alternativa synsätt hörs knappt. Geologer som ser mänsklig påverkan på uppvärmningstakten som obefintlig kommer sällan till tals.
Vi började fostras som jag minns det redan under 90-talet. Eller var det ännu tidigare som hemkompostering med maskar under diskbänken lanserades? Nåja, en miljörepresentant från kommunen föreläste på ett hästseminarium i Tofta om vikten av sopsortering.
Han sa att vi måste spara trän. Genom att lämna tillbaka papper. I pausen frågade jag varför han stått och sagt att vi måste spara skog då ju återväxten är större än uttaget av massaved. Han höll med men uppgav att det från miljödepartementet utgått påbud om hur man i kommunerna skulle informera, eller fostra människor att göra rätt innan något problem med trädbrist ens uppstått. Utan att då samtidigt berätta att det egentligen inte behövs. Ännu. Men kanske sen. En kollektiv lögn spreds i stugorna att det var en viktig och riktig handling med källsortering. Sen kom bilderna som avslöjar att allt ändå ofta hamnar på samma hög och att kapaciteten att sortera i förlängningen är otillräcklig. Ändå fortsatte vi. Inskolade och lydiga.
Det som sällan problematiseras i dag är vad som händer med livsmedelsförsörjningen för jordens befolkning då vi uppmanas odla bränsle på våra åkrar eller då vi lär utvecklingsländernas befolkningar med sina dokumenterat näringsfattiga jordar att odla utan tillsats av fabrikstillverkad växtnäring fast de har brist på naturgödsel. Konstig ekvation som inte går ihop. Hur ska maten tas fram?
Och hur mycket ska vi människor göra avkall på. Utan att fortfarande behöva skämmas för att inte vara tillräckligt klimatsmarta. Kan man välja. HOPPAS FEBERN LÄGGER SIG SNART.
Kan ingen öppna och vädra.