Ett svek att ta bort dansen som ung konstform och idrott
Dansesteter.Arkivfoto: ROLF JÖNSSON
Foto: Rolf Jönsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Estetiska programmet i dans startade 1993 och många tjejer har sedan dess dansat sig igenom de tre åren på gymnasiet.
Några har gått vidare mot dans som yrke, men de flesta sysslar med andra saker idag. Gemensamt för dem är att de valt dans på dagtid under ungefär halva skoltiden i tre år.
Under en period i livet där mycket förändring sker och kroppar utvecklas och nya tankar om självet och identiteten upptäcks är den personliga utvecklingen lika viktig som själva skolan. Livet är ju större än skolan!
Med dansens hjälp får många tjejer en bra utvecklingsperiod genom gymnasietiden. Jag var lärare på estetiska programmet 1993 till 2004 och mina minnen från den tiden är ljusa och mötet med tjejerna (två killar tror jag också!) gav mycket tillbaka.
Flera gyllene citat bär jag med mig. Här är tre exempel:
En elev sa: "jag tycker man ska gå det här dansprogrammet oberoende av vad man ska bli sen."
En annan: "man får mer vilja av att dansa".
En tredje: "dans som konstform skapar mening i tillvaron".
Dans är en konstform där man svettas mycket, musklerna växer, värker, man blir starkare, smidigare, mer kroppsmedveten mm, saker som också idrott ger.
Där är dans och idrott lika, men deras syften skiljer sig åt. Men för många tjejer är dans ett slags idrottsalternativ. Man tränar, får kroppslig teknik, självkänslan skärps med mera och det är kroppen som är redskapet.
Den kinestetiska intelligensen finns gemensamt hos dem som idrottar och dansar.
För en del elever är kanske dans som fysisk träning det enda alternativet bland konstutövningar/idrotter. Försvinner dansen som val på gymnasiet försvinner både dansen som konstform och som idrott! Var ska tjejerna ta vägen om dans inte längre finns att välja på gymnasiet?
Tänk om politiker! Gör inte tjejerna den otjänsten att ta bort dansen som val! Se dansen i ett större perspektiv!
Det handlar om livet, inte om pengar!
Slite 2009 03 08,
Helena Högberg