Ett år med de nya sjukförsäkringsreglerna
Rehabilitering. Att enbart fokusera på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är för våra medlemmar att börja i fel ände, skriver Pelle Kölhed. Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Innan beslutet försökte Riksförbundet för Trafik-, Olyckfalls- och Polioskadade (RTP) göra sin röst hörd eftersom vi var oroliga för hur de nya reglerna skulle påverka våra medlemmar, som bland annat är whiplash-, hjärn-, ryggmärgsskadade. Vi var oroliga eftersom RTP:s medlemmar ofta har behov av längre rehabiliteringsperioder än genomsnittet i Sverige. De behöver först bli rehabiliterade tillbaka till livet innan de passar in i den nya rehabiliteringskedjan, som ensidigt inriktar sig på en arbetslivsinriktad rehabilitering.
Farhågorna som vi hade för ett år sedan har besannats. Våra medlemmar berättar för oss hur de blir utförsäkrade. De berättar att de känner sig kränkta över den behandling de får från försäkringskassan. Tillämpningen av reglerna lämnar inte utrymme för de individuella bedömningar som våra medlemmar behöver.
Vid årsskiftet 2009/2010 har det gått 550 dagar sedan rehabiliteringskedjan infördes. Då passerar många gränsen för så kallad förlängd sjukpenning. Efter det är det endast de som har en mycket allvarlig sjukdom som kan få sjukpenning. RTP befarar att vi då ser hela vidden av reglerna. Därför startar RTP nu en utredning för att grundligt undersöka läget hos våra medlemmar för att kunna presentera detta för landets politiker under nästa år.
Vi tror inte att avsikten är att vi i Sverige ska behandla människor som råkat ut för olyckor på detta sätt. Problemen behöver åtgärdas, så att alla ska kunna känna sig trygga och få den hjälp de behöver i vårt samhälle.
RTP vill därför att konsekvenserna av beslutet om de nya sjukförsäkringsreglerna utreds och åtgärdas så att personer med behov av långa rehabiliteringsperioder ryms i rehabiliteringskedjan och kan få den rehabilitering som de behöver för att kunna återgå först till livet, och om det är möjligt till arbete.
Christina är en av våra medlemmar. Hon är ett bra exempel på hur våra medlemmar drabbas av dagens regler. Hon krockade på väg hem från arbetet i september 2004 och fick en whiplashskada. Efter sin första sjukskrivning har hon försökt att arbetsträna i två omgångar eftersom försäkringskassan krävt det av henne. Den första gången var för tidigt efter skadan, och den andra fungerade inte eftersom den gick i för snabb takt. Vid båda tillfällen fick hon så ont och var tvungen att avbryta.
I december 2008 blev hon utförsäkrad, eftersom försäkringskassans läkare anser att hon kan arbeta 100 procent. Detta trots att hennes läkare som följt henne sedan olyckan samt ett tvärprofessionellt team som anlitats av försäkringskassan för ett andra utlåtande, har intygat att det inte är lämpligt. De anser att hon behöver åtminstone nio månader på sig för rehabilitering innan hon skulle kunna börja arbetsträna igen. De anser också att det är osannolikt att hon kan arbeta mer än 50 procent i framtiden.
Nu är Christina utförsäkrad och har förlorat sin inkomst. Hon vill arbeta i framtiden, när hon är rehabiliterad, men till dess måste familjen leva på enbart hennes mans inkomst, de har lånat pengar av släkten och belånat huset för att klara av sin situation. Hon känner sig kränkt och blir ännu sämre av att oroa sig för sin ekonomiska situation och av att behöva kämpa mot Försäkringskassan.
Christinas exempel visar att vad våra medlemmar behöver för att kunna delta i arbetslivet igen är rätt förutsättningar. Efter en skada krävs det att man först och främst blir rehabiliterad tillbaka till livet innan man kan klara av den arbetslivsinriktade rehabilitering som regeringen förordar.
RTP efterlyser därför en ny syn på rehabilitering en livsinriktad rehabilitering, för både liv och arbete. Att enbart fokusera på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är för våra medlemmar att börja i fel ände. Efter en skada kan man behöva klara av vardagen först, få bygga upp sitt självförtroende och känna att man har något att erbjuda innan har kraft att komma ut på arbetsmarknaden igen.
Rätt förutsättningar för att kunna återgå till arbete är först och främst att det akuta omhändertagandet efter en skada är tillräckligt snabbt. Sedan behöver man hjälp att öva upp sina funktioner både på det fysiska och psykiska planet. Slutligen måste rehabiliteringen ses som livslång och återkommande process för att personen ska kunna fortsätta vara tillgänglig i arbetslivet.
Det behövs en ny syn på rehabilitering - en livsinriktad rehabilitering där man tar hänsyn till individuella skillnader mellan människor. Därför föreslår RTP att man inför:
l en aktiv personlig rehabiliteringsplan
l rehabiliteringspengar som följer patienten
l projektplaner med patienten som projektledare
Vi anser att konsekvenserna av beslutet om de nya sjukförsäkringsreglerna måste utredas och åtgärdas så att personer med behov av långa rehabiliteringsperioder ryms i systemet.