En gotländsk allegori
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av plutoncheferna var Ärlige Erland. Hans pluton var en av de minsta, men den fungerade bra och hade gott rykte och var allmänt omtyckt av alla på hela regementet.
Duglige David, en av de meniga soldaterna, var en viktig orsak till plutonens goda resultat. Han var en duktig arbetsledare, som verkligen kunde få många verksamheter att fungera bra. Alla plutonsoldaterna tjänade bra på hans duglighet och företagsamhet. Men Duglige David var inte felfri. Han kunde bli sur och grinig när han inte fick som han ville i småsaker. Och det gick ut över hela plutonen.
Stämningen blev sämre och företagsamheten avtog, innan Duglige David blev på gott humör igen.
Ärlige Erland hade bekymmer med Duglige David. Det var ju bäst för alla om David hölls på gott humör. Den uppgift Ärlige Erland hade fått av regementsledningen var att se till att plutonen fungerade, hur det gick till var ointressant så länge ingen bråkade.
Nu hade tyvärr Duglige Erland gjort en del överträdelser mot regementets regler, bland annat tagit bondpermis och ställt till en del nere vid den gotländska stranden (fast just det hade han visst haft rättighet till enligt somliga). Nåväl, hur skulle Ärlige Erland nu hantera Duglige David?
Ärlige Erland kunde inte tycka annat än att det var klokast att vända ryggen till Duglige Davids små förseelser. Handen på hjärtat, hur många av oss hade inte nån gång sett mellan fingrarna på en bondpermis? Det kunde gälla en barndomsvän, nån soldat som man tyckte synd om och som behövde uppmuntras, nån som jobbat bra eller nåt annat.
Förresten ryktades det om att Duglige David hade haft nåt behjärtansvärd orsak med att ta den där bondpermisen, han var tröttkörd eller han skulle hjälpa nån eller vad det nu var. I alla ärenden kan det ibland finnas "särskilda skäl", som bör beaktas: allt är inte svart och vitt. "Det här är nog ett sådant fall", tänkte Ärlige Erland.
Så höll Ärlige Erland sammanträde med sin ledningsgrupp inom plutonen, några korpraler som kallades "styret". En av korpralerna var Rättvise Ragnar. Ärlige Erland berättade hur han tänkte.
"Men kan man verkligen behandla soldaterna så olika? Alla är lika inför lagen," sa Rättvise Ragnar.
"Det här är för hela plutonens bästa. Och tänk på vad Duglige David betyder för plutonens resultat", sade Ärlige Erland.
Det fanns en del mera som Rättvise Ragnar egentligen tyckte. Men det sa han inte, för det ville han inte ha med på sin ljudinspelning. För det var nämligen så att Rättvise Ragnar utan de andras vetskap spelade in sammanträdet på sin mobiltelefon.
Eftersom plutonchefen är den som bestämmer så blev det Ärlige Erlands beslut som blev gällande. Duglige David slapp bestraffning. Och glad var han och glada var de andra i plutonen.
Nu gick emellertid Rättvise Ragnar till Radio Gotland och snart var hans ljudinspelning spridd i radio, TV och tidningar. DET TOG HUS I HELSIKE! Man hakade upp sig på det där med att "Alla är lika inför lagen", en princip som självklart ingen människa betrider, samtidigt som man vet att det från alla regler kan göras undantag om det finns särskilda omständigheter. Regementsledningen och alla tog avstånd från Ärlige Erland.
Det ropades Usch! och Fy! över Ärlige Erland. Hur plutonen skulle fungera var det ingen som brydde sig om. "Särskilda skäl" och undantag från huvudregeln var det ingen som ens nämnde.
Jag är en menig soldat i plutonen. Jag känner inte Rättvise Ragnar närmare, men jag tror att hans viktigaste drivkraft egentligen är att ingen soldat får sticka upp - inga näsor i vädret, ingen kompensation för god samhällsinsats och duglighet! Och hur det skall gå för plutonen struntar Rättvise Ragnar egentligen i.
Nej, jag föredrar allt Ärlige Erland och framför allt Duglige David!