VÀnsterpartiets riksdagsgrupp presenterade i veckan ett förslag om att kriminaliseringen av eget bruk av narkotika bör tas bort. Riksdagsgruppen menar att det har blivit för mycket repressiva inslag och för lite socialpolitik i narkotikadebatten. Min uppfattning Àr att bÄda inslagen Àr lika viktiga och att det ena inte utesluter det andra. En framgÄngsrik narkotikapolitik skapas bara om man kombinerar tillgÄngsbegrÀnsning, prevention, forskning samt vÄrd och behandling. Alla ben i narkotikapolitiken Àr lika viktiga.
Samtliga partier i riksdagen har stÀllt sig bakom visionen om ett narkotikafritt samhÀlle. För att vi ska kunna nÀrma oss det mÄlet, mÄste narkotika vara olagligt pÄ alla plan. Annars blir det svÄrt att dra grÀnser. Om det blir tillÄtet att anvÀnda narkotika, ska det dÄ ocksÄ vara tillÄtet att ha knarket i handen före anvÀndning? Och vilken försÀljning ska vara tillÄten för att tillgodose det egna bruket? För att komma till rÀtta med narkotikaproblemet mÄste kedjan av förbud vara obruten. Om polisen inte fÄr ta om hand missbrukare som enbart gör sig skyldiga till eget bruk, försvinner möjligheterna att lotsa dem vidare till vÄrd och stöd. Den möjligheten finns med nuvarande lagstiftning men efterlevs alltför dÄligt.
En kartlÀggning som Polishögskolan har gjort pÄ uppdrag av Mobilisering mot narkotika visar att det ringa narkotikabrottet, eget bruk, blir allt vanligare i polisens register. Det Àr inte ovanligt att kÀnda missbrukare, ofta samma personer, grips och tas in för kroppsbesiktning flera gÄnger under ett Är, ibland under samma vecka. SÀllan leder ingripandet till nÄgon anmÀlan till socialtjÀnsten enligt Lagen om vÄrd av missbrukare, LVM, trots att det Àr polisens skyldighet. För att missbrukare ska upphöra med sitt missbruk, mÄste det finnas en ordentlig strategi bakom polisens agerande. RegelmÀssiga kroppsbesiktningar kan leda till att narkotikahanteringen försvÄras och koncentreras till nÀtverk med Àldre individer och att den sker mer dolt. Det gör narkotikan mer svÄrtillgÀnglig för yngre personer. Enligt kartlÀggningen finns det i dagslÀget dock sÀllan nÄgra sÄdana bakomliggande strategier och insatserna leder bara till att missbrukare kÀnner sig krÀnkta och förföljda av polisen. Polisen mÄste dÀrför förÀndra och förbÀttra sitt arbete i detta avseende.
Men Àven socialtjÀnsten och hÀlso- och sjukvÄrden mÄste kunna erbjuda mer hjÀlp och stöd Àn vad som Àr fallet idag. Bara hÀlften av landstingen lever upp till vÄrdgarantin nÀr det gÀller behandling av opiatmissbrukare. Behandlingsprogrammen Àr inte individanpassade, vilket fÄr till följd att mÄnga straffas ut om de till exempel f Men Àven socialtjÀnsten och hÀlso- och sjukvÄrden mÄste kunna erbjuda mer hjÀlp och stöd Àn vad som Àr fallet idag. Bara hÀlften av landstingen lever upp till vÄrdgarantin nÀr det gÀller behandling av opiatmissbrukare. Behandlingsprogrammen Àr inte individanpassade, vilket fÄr till följd att mÄnga straffas ut om de till exempel fÄr ett Äterfall. Det Àr höga trösklar in i systemet och lÄga trösklar ut.
Det finns idag verksamheter som lyckats överbrygga problemen och ge goda stöd- och vĂ„rdinsatser som en följd av polisens arbete. Sedan 2004 arbetar polisens ungdomssektion i Stockholm tillsammans med socialtjĂ€nsten och beroendevĂ„rden vid Maria Ungdom för att stödja unga mellan 15 och 20 Ă„r som grips för ringa narkotikabrott. Vid varje tillfĂ€lle inrĂ€ttar polisen en provisorisk polisstation pĂ„ Maria Ungdom och efter förhör och provtagning erbjuds den unge och dennes förĂ€ldrar motiverande samtal samt en uppföljning inom en vecka. Ăver hĂ€lften av de tillfrĂ„gade tackar ja till ett samtal och de som tackar nej Ă„terkommer ofta senare nĂ€r de tĂ€nkt över sin situation. Erfarenheterna av arbetsmetoden pĂ„ Maria Ungdom i Stockholm Ă€r inte bara att fler ungdomar tackar ja till behandling, utan ocksĂ„ att polisen och socialtjĂ€nsten jobbar nĂ€rmare tillsammans i uppsökande verksamhet pĂ„ fĂ€ltet. Samarbetet har gjort det lĂ€ttare att tidigt upptĂ€cka ungdomar som missbrukar eller befinner sig i riskzonen. Min förhoppning Ă€r att arbetsmetoden ska sprida sig i landet. Ăven nĂ€r det gĂ€ller tunga missbrukare finns idag vĂ€l fungerande metoder.
VÀnsterpartiets riksdagsgrupp har rÀtt nÀr de sÀger att drogdebatten mÄste innehÄlla mer Àn en diskussion om straff. Min ambition Àr inte att behÄlla nuvarande lagstiftning för att sÀtta dit och bestraffa missbrukare. Jag tror inte att vi kan straffa bort missbruket hos nÄgon. Men dagens regler ger polisen möjlighet att upptÀcka missbrukare som genom stöd- och vÄrdinsatser kan ÄtergÄ till ett normalt liv.