Djurens och matens FBI
Foto: Peter Knutson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det borde vara förbjudet i lag" är kanske den första tanken. Och det är det. Därför är det onödigt att ropa efter en djurskyddslagstiftning som redan finns, och dessutom är ganska bra. Problemet är att den inte efterlevs, bland annat för att både sanktionsmöjligheter och kontroller är undermåliga i hela Europa - även i vårt eget land.
"Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom" lyder portalparagrafen i den svenska djurskyddslagen, och enligt EU:s regler får djur inte "utsättas för onödig smärta, lidande eller skada". De svenska reglerna är utmärkta, och även EU:s regler på djurskyddsområdet är hyfsade. Att det finns de som inte följer dessa regler kan vi konstatera.
Den svenska industrin vill gärna få oss att tro att de svenska produkterna är så mycket bättre än andra och att den svenska grisen är gladare än andra grisar. Men faktum är att vi inte har en vettigt ordnad livsmedelskontroll i detta land. Kontrollen ligger delvis på Livsmedelsverket, delvis på Jordbruksverket, delvis på Socialstyrelsen och den direkta tillsynen ligger på kommunerna. En del av dem har en utmärkt kontroll och andra överhuvudtaget ingen.
Den viktigaste djurfrågan just nu är att vi får en ordentlig efterlevnad av de lagar som vi har. Vi vill därför att EU:s veterinärkontor på Irland ska byggas ut till ett "Djurens och Matens FBI" med rejäla resurser och sanktionsmöjligheter för att se till att regler kring djurskydd och livsmedelssäkerhet följs. Det är också viktigt för att reglerna tillämpas på ett rättvist sätt i hela Europa, så att vi inte snedvrider konkurrensen.
De faktiska kontrollerna måste utföras av myndigheter i varje land. Men på EU-nivån menar vi att det måste finnas ordentliga möjligheter att kontrollera dessa myndigheter, och vid behov dra de länder som inte följer reglerna inför rätta. Det behövs därför kraftigt ökade ekonomiska resurser till Veterinärkontoret på Irland.
Vid sidan av detta behövs också ett värderingsskifte för vårt sätt att behandla djuren. Vi måste ha klart för oss att ett samhälle som inte värnar djurens välbefinnande riskerar att bli ett samhälle där inte heller vi människor respekteras. Det är därför vi konsumenter måste göra våra röster hörda och protestera.
Den enskilda människan kan göra mycket för att djuren ska behandlas på ett värdigt sätt världen över. Genom att använda vår makt som konsumenter och vägra köpa produkter som görs på djurs lidande, signalerar vi till de ansvariga att vi aldrig kommer att acceptera att djur behandlas ovärdigt. Konsumentmakt är en del av lösningen.