Dis över ön
(höstdikt, Gotland)
Foto: Denis Cahill
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
om jag hinner, om jag finner, skydd för vind i höstligt vak
dis i gläntor gömmer hus, hav och strand blir ett
mellan gråa moln syns ljus,hoppets strimma skiner lätt
Raukarna ser frusna ut, där i sin egen värld
besöks av flytrött vacker trut, på väg nånstans i livets färd
ingen våg drar in mot strand, några fåglar simmar stilla
till havs i dis en båt på väg, mot land och strandträdens löv syns trilla
Dalar ner mot fuktig jord, bildar bädd i gult, rött och grönt
skyddar mark i vintrig nord, stilla nu lugnt och skönt
åker vägen utmed lilla Karlsön, som är dolt i mäktigt dis
här och var är åkern ännu grön, det växer än på något vis
Stannar till vid Kronvalds hamn, minnen ifrån sommarn vaknar
"knappen" kom i flickans famn, det är klart man sommarn saknar
gubben ut i Hoburg stillar tittar insvept i sin egen rökridå
vid denna tid ej många honom hittar, och ser om han har näsa blå
Höst i Visbys vackra trädgård, träd som med sitt hägn ger skydd
när vintern kommer kall och hård då höstens tid är flydd
dis över ön från norr till söder, beslöjat landskap i arla stund
höstligt utan sol som glöder, ganska lugnt vid Fårösund