Det verkliga hotet är FRA-lagen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I GT 23 juni försäkrar oss Sören Strand att FRA är snällt, det vet han efter sina 43 år i branschen. Minsann har vi inte alla redan spionprogram i våra datorer som gör samma jobb! Och dessutom lagras ju all information om vad vi handlar med våra kort från ICA och COOP. Så skillnaden blir liksom inte så stor, och dessutom gör ju alla andra redan det, framhåller en rad svenska riksdagsmän, så då är det väl inte så farligt?
Vad frågan gäller är inget mindre än rikets säkerhet kontra rätten till personlig integritet, privatlivets helgd, det fria ordet. Särskilt märkligt blir det därför att läsa den moderate riksdagsmannen och tidigare journalisten och chefredaktören för GA, Rolf K Nilssons argument för att rösta ja. Slåss han för den enskilde, denna de svenska moderaternas tidigare paradgren? Drar han en lans för det fria ordet? Tar han kamp för journalistiken och den tredje statsmakten? Nej, här är det statens företrädare som talar, det är husbondens röst vi hör. "Vi" behöver signalspaning, det är budskapet. Men vilka är "vi?" Inte mindre än sexton retoriska ’vi’ hinner Nilsson med i sin insändare. Först är det "vi riksdagsmän", sedan "vi människor", "vi svenskar" och till sist tillbaks till "vi riksdagsmän" igen. Det är möjligt att "vi" riksdagsmän har något att vinna på att ge staten utökade befogenheter att avlyssna och kontrollera sina medborgare. Men "vi" svenskar, människor, medborgare har tvärtom allt att vinna på att stärka den enskildes rätt gentemot just de krafter som står bakom denna lag.
Det hot som ska bemötas av utökad signalspaning är förstås terrorism. Genom kontroll av e-post och mobiltelefontrafik kan vi skydda oss mot obskyra terrorgrupper, så är tanken. Men, som påpekas av terroristforskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, någon hotbild mot Sverige finns inte, och även om det hade funnits det så kommer det system man nu besluta införa inte fungera, därför att det är för omfattande och oprecist. Är hotet kanske i själva verket själva signalspaningen?
Rolf K Nilsson skriver i sin insändare: "Vad som gör mig orolig (...) är den signalspaning som förekommer i kabel från utlandet (..) som vi inte har en aning om och som vi inte kan kontrollera. Att det förekommer vet vi. Men vi vet inte vem eller i vilket syfte. Här finns anledning till oro och försiktighet."
Alldeles riktigt, det finns verkligen anledning till oro och försiktighet. Men oro för vad? Den enkla sanningen är ju att den mest storskaliga, välplanerade och effektiva terrorism som förekommit genom tiderna har bedrivits av stater, med hjälp av just sådan signalspaning FRA tidigare olagligen och nu lagligen kan bedriva i Sverige.
Det är i statssäkerhetens tjänst som de stora terrororganisationerna verkat, KGB, Stasi, Securitate, MI6, CIA, och allt vad de heter. Det som möjliggjort Kinas agerande i Tibet, USAs i Grenada och Irak, Rysslands i Tjetjenien och Afghanistan, för att bara ta några exempel, är en välutbyggd kontroll av medborgarna tillsammans med en ideologi som får de makthavandes, statens och medborgarnas intressen att glida samman.
Förutsättningen för socialdemokraternas kontroll av medborgarna genom IB och sjukhusspioner var ju precis detta, att staten och sossarna smälte samman till ett omnipotent, allomfattande "vi" som behövde skydd mot oliktänkande. Rolf K Nilsson verkar leva i föreställningen att det inte kan hända igen, i alla fall inte i Sverige, och att de övervakningsorgan man nu ska tillsätta räcker för att kontrollera kontrollörerna. Det är naivt. Allt som kan brukas kan också missbrukas. Som lagrådet påpekar har FRA redan under lång tid brutit mot grundlagen och det utan reaktioner från regering, riksdag eller deras granskande organ.
För ett av fallen, den olagliga övervakningen av 100-talet svenskar som haft kontakter med ryska affärsvärlden och utbildningsväsendet, har FRA redan polisanmälts.
Det som verkligen ger oss anledning till oro och försiktighet, är inte bara att staten via FRA skaffat sig kraftigt ökade lagliga möjligheter till medborgarkontroll, utan också att regeringens argument för att göra detta, precis som Rolf K Nilssons insändare, så tydligt uttrycker det omnipotenta och självsäkra "vi" som inte gör skillnad på stat och medborgare och som självklart sätter statens intressen före medborgarnas.