Det finns alternativ till kalkbrytningen
Klinthagen.Foto: Skribenten
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det område som Nordkalk vill exploatera är ännu större än Klinthagenbrottet. Dessbättre tillät inte Miljödomstolen ett sådant ingrepp. Skälen som anfördes var främst vattenfrågan på norra Gotland samt hänsyn till platsens ekologiska förhållanden. Nordkalk gick vidare med överklagan till Miljööverdomstolen som inom kort kommer att hålla förhandlingar.
Det har sagts att vi som inte vill se mera av Nordkalks verksamhet på Gotland inte vet något om kalkbrytning. Men behöver man veta så mycket om själva hanteringen för att ta ställning mot den? Räcker det inte med att se en bild som denna? För var och en som bryr sig det minsta om hur Gotland ser ut borde det vara nog. Gotland är så litet, så begränsat. Den här platsen är inte den enda som har ödelagts genom storskalig kalkhantering. Gränsen HIT MEN INTE LÄNGRE har passerats.
Människor som engagerar sig i den här konflikten gör det av olika skäl. För min del började det för några år sedan då jag insåg att den vackra kulturbygden i Fleringe kunde påverkas av det brott som planerades. Fleringedalen med Groddagården och kyrkan hör till de platser jag är särskilt fäst vid, fast jag bor i en annan, också älskansvärd socken. En känsla som jag vet att många delar med mig. Jag följde händelseförloppet och debatten och fann att det fanns ännu fler starka skäl mot den tänkta kalkbrytningen.
Jag ska inte upprepa alla skälen här men kan nämna att jag skrev en insändare till lokaltidningarna i fjol. Den var införd i GA den 7 juni och i GT den 17 juni, något nedkortad efter diskussion med Ulf Hammarlund, som menade att de flesta inte orkar läsa en insändare som innehåller mer än 3 000 tecken. Jag önskar innerligt att han hade fel fast jag är rädd för att han hade mer rätt än fel. Jag trodde att jag hade slängt ut en brandfackla till en livlig debatt på insändarsidorna men fick ingen respons där. Kanske orkade ingen läsa mer än hälften...
Synd! För det hade roat mig att ta del av andras åsikter om alternativa verksamheter som jag föreslagit. Nationalpark, småskalig kalkbrytning med mera hade jag ju inte hittat på själv, och järnvägsbygge var kanhända alltför utopiskt, men hampodling och hampfabrik vore väl åtminstone värt att diskutera? Fröet till den tanken är minnet av en dag då jag som tonåring fick följa med min far och skörda hampa i Nordarmyr. Långt senare har jag läst en del om hampa på Internet och bland annat sett att det finns en förening som ivrar för hampodling med trovärdiga argument.
Säkert finns det flera lika bra och kanske bättre förslag än dessa till arbetstillfällen som kan ersätta dem som faller bort då Nordkalk lämnar Gotland. Tyvärr tycks vår kommunledning inte räkna med den möjligheten inom överskådlig tid. I så fall skulle de väl ha ansträngt sig för att uppmuntra till nya kreativa verksamheter som inte skadar vår miljö? Hellre än att låsa fast sig vid hotellbyggen med mera som bara är till förfång för människor och natur. Men kära kommunledning, är ni verkligen så säkra på att Nordkalk får tillstånd att fortsätta stympa Gotland?
Ack, om varje år vore ett Linnéår så att fler finge en chans att komma till insikt...