Därför publicerade vi bandupptagningen
Helena Bremberg. arkivfoto: tobias wallström
Foto: Tobias Wallström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag gläds åt att det tycks vara viktiga frågor för många gotlänningar. Däremot håller jag inte med om att radion skulle ägna sig åt sensationsjournalistik eller att tjänstemannen på länsstyrelsen är en fegis.
Den första reaktionen hos många tycks vara att det var fult och fegt gjort av tjänstemannen att banda i smyg och lämna bandet vidare. Men, tänk lite djupare på frågan och finn att det kanske var bra för tilltron till vårt demokratiska samhälle!
Meddelarfriheten finns för att skydda vår demokrati och för att allmänheten ska kunna lita på att samhällets företrädare följer lagar och regler.
(Meddelarfriheten innebär att anställda har rätt att kontakta media och berätta om maktmissbruk eller andra allvarliga missförhållanden. Den anställde har rätt att informera om detta anonymt och skulle media avslöja källan är det brottsligt och straffbart. Ingen har heller rätt att efterfråga källan. Den anställde ska också känna sig säker på att informationen kan lämnas utan att drabbas av repressalier eller hindras i sin yrkeskarriär. Det sistnämnda kan dock vara svårt att skydda sig emot och därför väljer många att vara anonyma).
Varför är vi så rädda för att möten bandas? Det som sägs vid möten inom till exempel länsstyrelsen, kommunstyrelsen, Försäkringskassan, byggnadsnämnden eller varför inte Radio Gotland ska väl tåla offentlighetens ljus!? Om inte mötena handlar om något som måste skyddas av sekretess förstås. Vad har vi att dölja? Säger vi en sak internt och en annan externt?
De flesta möten är säkert ointressanta för en större skara än de som deltar i dem och risken för att möten ska behöva bandas är förhoppningsvis liten. Men vid de få tillfällen när det kan misstänkas att invånare behandlas olika inför lagen eller annat maktmissbruk, då är det tur att meddelarfriheten finns. Vid de tillfällena är det också bra att undvika att ord står emot ord och att det till och med finns hemliga inspelningar som bevisar osunt maktutövande. Därför publicerade vi delar av bandupptagningen.
Det är vårt uppdrag inom media att avslöja maktmissbruk och annat som skadar demokratin. Därför är det helt nödvändigt att människor med insyn i missförhållanden vågar berätta om dem. Det bästa är förstås att människor öppet vågar framföra sin information, men det är lätt att förstå att de väljer anonymiteten. Inte minst när ett antal viktiga makthavare på Gotland var snabba med att ta avstånd från källans agerande.
Vem vågar lova källan på länsstyrelsen att han eller hon inte får sin yrkeskarriär förstörd?
När det gäller båtvärden på Destination Gotland framförde han enbart positiv information, men det gillades ändå inte av rederiet. Vid tillfället när båtvärden pratade i två minuter med Radio Gotland var han inte i tjänst utan stod tillsammans med ett tiotal andra anställda som inte heller var i tjänst eftersom utrymningslarmet var avblåst. Alla stod de och talade i mobiltelefon, men det var bara en som inte var välkommen tillbaka ombord. Han som talade med media...
Destination Gotland vill uppenbarligen inte att deras anställda talar med media och har till och med en policy för detta. Rederiet ville inte visa den för oss och därför vet jag inte exakt hur den är formulerad. Däremot tror jag mig veta att rederiet måste ha lyckats med att tysta alla sina anställda, så att de inte (öppet) vågar prata med media. De har definitivt skrämt sina anställda till tystnad och säkerligen har ett antal andra gotlänningar anställda i andra privata företag också blivit skrämda. Man kanske får sparken...
Det tråkiga i det här sammanhanget är att rederiet säkert skulle vinna på att ha en modernare inställning till sina anställda. En personal som är rädd för att göra fel, gör ofta betydligt mindre över huvud taget än den som är trygg och bekväm på arbetet. De som är rädda törs inte göra mer än precis det som de blir tillsagda att göra. Egna initiativ som kan utveckla företag och skapa förbättringar uteblir definitivt. Den som inte törs göra mer än det förväntade blir dessutom inte särskilt bra på service. Förmodligen blir de inte bra på säkerhetsarbetet heller.
Visa tilltro till de anställda och de kommer att ta större ansvar, göra ett bättre jobb och ha roligare på jobbet.
I dagens snabba tekniksamhälle tog det för övrigt inte många minuter förrän radio, tidningar och nyhetssajter fick tillgång till bilder inifrån båtarna. Skickade från mobiltelefoner. Det borde vara en tankeställare för rederiet att skynda på sin egen information till passagerare och allmänhet. Kanske skulle rederiet till och med skicka en tacksamhetens tanke till den båtvärd som skötte informationen så snabbt och föredömligt?
Slutligen vill jag framföra en åsikt om så kallade negativa nyheter eftersom det alltid är en aktuell fråga på Gotland. Många är de som inte vill att radio och press framför nyheter som kan skada bilden av Gotland.
Vi behöver verkligen inte vara så rädda för kritik. Genom att våga prata om det som inte är så bra, har vi chansen att göra något åt det och kan därmed bli bättre. Det kallas utveckling och är väldigt ofta något p o s i t i v t!