Dåliga kommunikationer skadar ön
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag/vi flyttade till Gotland för drygt fyra år sedan. Skaffade mig vikariejobb och senare en fast anställning. Har tre barn, varav en har familj, som samtliga bor på fastlandet. Min sambo (senior) har två barn med respektive familjer, också dom bosatta på fastlandet. Jag har ett stort antal släktingar, främst i Småland. Min sambo har ännu flera släktingar och vänner i Östergötland, Småland och i Stockholmsområdet. Om man multiplicerar vänkretsen och nätverken rör det sig om några hundra människor.
Hur många på Gotland befinner sig i en liknande situation? Åtskilliga hundratals och tusentals gissar jag. Ett enormt nätverk och kontaktnät mellan Gotland och fastlandet! Vilken roll spelar dessa nätverk för Gotland? Ofta får jag intryck att Gotland är sig själv nog, klarar sig själv, det har man alltid gjort genom historien. Hur beroende är Gotland egentligen av relationerna med fastlandet? Har dom någon betydelse för Gotlands tillväxt och utveckling? Är det vi som bosätter oss på den här ön som ensamma får ta konsekvenserna av att välja och leva här. Blir det tydligare för oss, som medvetet väljer att flytta hit, med både för- och nackdelar?
Jag skall peka på tre konkreta och i mycket hög grad påtagliga och vardagliga problem som vi under ett år väldigt ofta konfronteras och kolliderar med. Det handlar om att på någorlunda lika villkor kunna upprätthålla kontakter och ett socialt liv med anhöriga och vänner. Gotland inget undantag.
Mina/våra barn med familjer tvingas betala det dubbla för färjeresor. (Behöver jag notera att samtliga är svenska medborgare). Våra övriga släktingar och vänner "drar sig" i det längsta att resa av samma skäl. (Så långt jag vet är också dom svenska medborgare). Det är skillnad på svensk och svensk när man reser till Gotland! Ett fall för DO kanske? Finns ekonomisk diskriminering förresten? En fråga om rättvisa? En fråga för kommunen och regeringen?
Vilken annan kommun i Sverige missgynnar och diskriminerar sina medborgare på ett liknande sätt? Färjeförbindelser och broar på många håll i Sverige underlättar och gör det möjligt att befolka öar och glesbygd. Utan skillnad i prissättning.
Den visionen saknar jag för Gotland. Det är inget magiskt i det, bara en naturlig utveckling. Det vore ett utomordentligt sätt för övriga Sverige att upptäcka Gotland och dess tillgångar. Det var nog därför vi valde Gotland. Varför "fightas" inte kommunen för lika-pris för alla? Eller gör man det?
Den andra frågan har en direkt koppling till den förra och är naturligtvis "vägpriser". Den tänker jag inte orda mycket om, den är och tycks förbli en evig "långbänk". Något ljus i den tunneln kan jag inte se. Tvärtom. Frågan borde emellertid ha minst samma betydelse för Gotlands utveckling och tillväxt som "likapris-principen".
Den tredje frågan och problemet för oss är Oskarhamnsterminalens totala brist på anslutningskommunikationer. Samordningen är skandalös milt uttryckt. Det är märkligt (exempellöst tror jag) hur problemet kvarstår efter många års hantering. Frågan bollas mellan kommuner och trafikföretag. Under tiden betalar vi betydande merkostnader.
Och ändå valde vi Gotland! Vi har inte ångrat oss. Men konsekvenserna? Hur mycket och hur länge tål man?
Hur kan Gotlands kommun realistiskt och ärligt tro att befolkningen kan komma att öka med dessa hinder vad gäller kommunikationer och infrastruktur? Det känns som om frågorna göms och glöms, dom är för svåra. Kommuner, regioner, regeringen skjuter dom framför sig, skjuter dom mellan varandra. Ingen verkar vilja ta i dom? Eller pågår seriösa förhandlingar som går att redovisa? Vi vore tacksamma för information och svar! Det brådskar nu!