DEBATT: Dags ta time out med nya reservat!

Rödlistade växter och djur, nationalpark och reservat är hett stoff i gotlandspressen. Det finns verkligen anledning att ifrågasätta behovet av en ny nationalpark och den växande volymen reservat och andra områdesskydd. I synnerhet på Gotland där skogsbruket är småskaligt och varsamt borde det vara möjligt att tillämpa och förverkliga den ökade insikten om den lokala nivåns betydelse i natur- och miljöfrågor. På nationell nivå börjar enigheten bli stor om att det inte är reservatsvägen som är framtiden.

Det är nu hundra år sedan naturskyddet och reservatstänkandet växte fram och den första nationalparken bildades. Sedan dess har Naturvårdsverket och olika miljöskyddslagar tillkommit. Numera finns krav på tillståndsprövning vid nyttjande av markresurser. Förutom att skogsägaren ofta redan har en grön skogsbruksplan, krävs tillstånd vid dikning och avverkning. Företag som utför skogsarbeten är som regel miljöcertifierade. Så vad finns det för nytta med att staten skall köpa in mark och till exempel bilda nationalpark kring Bästeträsk om stenbrytningen inte får fortsätta?

Under det sista årtiondet har lokalt motstånd satt stopp för två av Naturvårdsverkets nationalparksplaner - fjällen runt Kiruna samt Vålådalen i Jämtland.
Protesterna mot olika slags naturskydd är inte enbart lokala motsträvigheter utan förekommer även i vetenskapsvärlden. Till exempel den högt aktade professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin (DN 24juli, 2004): "Det finns en bättre väg, mellan kalhygget och reservatet, en väg som ger människor på platsen en en aktiv roll och myndigheterna ett intressantare jobb än att bara hålla i reservats-stämpeln". Tidigare länsjägmästaren vid länsstyrelsen på Gotland, Charlotta Kabo Stenberg, är inne på samma tankar i sitt Tack och adjö-brev (Skogseko nr3/2005). "På Gotland där de ekologiska värdena i skogen utvecklats i samspel med människan, som länge skött sin skog med varsam hand, borde det vara optimalt att hitta lösningar som bejakar en fortsatt varsam skogsskötsel. Ett nyttjande av skogen som ger förutsättningar för utveckling av såväl ekologiska, ekonomiska och sociala värden i skogen."

Det finns starka skäl som talar för att Länsstyrelsen skall ta time out i reservatsbildandet.
Det är helt enkelt inte försvarbart att driva på reservatsbildningar och annat skydd samtidigt som regeringen överväger alternativa modeller.
Ett exempel är Unescos Biosfärsprogram vars tillämpning i Sverige får ekonomiskt stöd och annan uppmuntran från Naturvårdsverket. Mottot är Bevara och Utveckla. Det riktar sig till ganska stora områden som inrymmer olika slags skyddsområden och skall kunna tjäna som modellområde där naturen och kulturen kan bevaras samtidigt som social och ekonomisk utveckling gynnas. Biosfärsområden bygger på nationens redan befintliga regelverk och utvecklingen av biosfärsområden ska styras av lokala processer i regional samverkan.

Ortsbefolkningen på Östergarnslandet med omgivande socknar har sökt efter ett koncept som bygger på lokalt deltagande och inflytande. Jag har varit delaktig och tidvis projektledare för arbetet. Vi är intresserade av biosfärsprogrammet och har nu kommit så långt att vi finns med på den nationella kommitténs intresselista. Kommunfullmäktige biföll i oktober 2007 en motion i frågan, varvid kommunstyrelsen fick i uppdrag att positivt stödja en förstudie. Bildandet av biosfärsområdet inleds med en förstudie för att klargöra om området har de kvalitéer som behövs och om det finns lokalt intresse av att gå vidare.

Kristianstads Vattenrike är det första fullständiga biosfärsområdet i Sverige. Flera Kandidatområden är på gång, det vill säga deras förstudier har blivit godkända och de arbetar nu med stöd av pengar från bland andra Naturvårdsverket med sina ansökningar till Unesco - Kinnekulle/Vänerskärgården, Nedre Dalälven och Blekingekusten. Förstudie pågår i området Östra Vätterbranterna.

Blekingekustens förstudie initierades av länsstyrelsen sedan man mött mycket stark motstånd hos befolkningen mot ytterligare reservatsbildningar. I området Östra Vätternbranterna var det LRF som var pådrivande så att ett diskussionsforum kom tillstånd för att lösa strömmen av konflikter mellan skydd och produktion.
I fråga om Östergarnslandet tittar vi nu på möjligheterna att finansiera en förstudie och skall också skriva till kommunstyrelsen för att få diskutera det fortsatta arbetet.

Debatt: Dags ta time out med nya reservat!