Charles Darwin gjorde mänskligheten en stor tjänst
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men inget i Darwins självbiografi stödjer detta påstående. I självbiografin berättar Darwin att han ångrade det han skrev i sitt huvudverk om gud och skapelse: "Det föll mig aldrig in hur ologisk jag var när jag sa att jag trodde på något som jag inte kunde förstå och som i själva verket var obegripligt." Men på den tiden kände han sig rädd för kyrkans och prästerskapets fördömanden. Hans onda aningar blev också besannade. Han blev förföljd, förhånad och avbildad som en apa.
Efter att han publicerat sin epokgörande bok fanns ingen kristen gudstro kvar och han skriver i sin självbiografi att han inte tror på någon gud, kristen eller annan. I sin självbiografi berättar Darwin att han från sin barndom bar med sig en stark kristen gudstro. Efterhand såg han sig tvungen att överge denna.
Att kombinera evolutionsteorin med den kristna tron, eller vilken religiös skröna som helst, var för honom helt omöjligt efter att han framlagt sin bok om arternas uppkomst. Att han i sitt verk Om arternas uppkomst infogat ett kristet mantra om skapelsens storhet etc. förklarade han i sin självbiografi med att han fram till den tiden varit hårt religiöst indoktrinerad. Men från det att han gett ut sin bok om evolutionsteorin vaskades gudstron bort mer och mer. I självbiografin skriver han "att jag får nöja mig med att förbli agnostiker."
Vi kan, menar Darwin, inte veta om gudarna finns eller inte. Frågan är obesvarbar och därför blir det snarast fånigt när några anser sig kunna ge ett definitivt svar. Enligt Darwin räcker det inte att känna en stark lyckokänsla inför "storslagna naturscenerier" för att ta till religiösa förklaringar. Även om många människor plockar in gudstron som förklaring till sublima känsloupplevelser, är det inte mer än känslor och fria fantasier.
Charles Darwin skriver i sin självbiografi att " till slut hade jag helt förlorat min [kristna] tro." Förvandlingen från troende kristen till agnostiker gick gradvis och framkallade, skriver han, ingen "själanöd, och jag har sedan dess inte en sekund tvivlat på att mina slutsatser var riktiga. Jag kan i själva verket knappast inse hur någon skulle kunna önska att kristendomen vore den sanna religionen, för om det förhåller sig så, framgår det väl tydligt av bibelns ord att de människor som inte tror, häribland min egen far, min bror och nästa alla mina bästa vänner skulle vara dömda till eviga straff. - ... det är en avskyvärd lära."
Ju mer vi lär oss om naturens lagar, säger Darwin, desto otroligare blir bibelns underverk: "[Den] tidens människor var okunniga och godtrogna på ett sätt som vi knappast kan fatta" -- Varför vi utifrån den kristna teologins föreskrifter skulle fortsätta att vara okunniga och godtrogna, det förstår han inte.
Att okunnighet och godtrogenhet florerar även i dag framgår klart av kyrkoherdens publicerade tankar. Monika May skriver att Charles Darwin aldrig förnekade gud. Men han skrev klart i sin självbiografi att det inte fanns någon anledning att tro på gudomligheter. De som tror de tror. Som levnadsklok gammal man trodde Darwin inte på någon kristen gud. Gudstron var enligt Darwin så ointressant att det inte ens fanns anledning att beakta den mer än som ett sociologiskt fenomen.
Monika May skriver att för den som tror på en kristen gud, klargör Darwins evolutionsteori att denna gud (en man) fortsätter att skapa världen och att han utnyttjar evolutionsprocessen till detta. Men eftersom Darwin inte trodde på någon gud, kristen eller annan, behövde han inte införa någon Jahve som maskinist för evolutionen. Han kunde leva med förnuftets begränsningar utan att nödvändigtvis kasta sig ut i religiösa fantasier. Det var hans storhet och uttryck för klassisk västerländsk rationalitet med syftet att stegvis befria mänskligheten från de förbannelser som medföljt och ännu medföljer religiös enfald, desperation och moralism.
Att en kyrkoherde likväl beskriver Darwin som religiös och gudstroende skadar väl ingen. Sagor som sagor, religion som organiserad vidskepelse. Antagligen kan vi bjuda på denna rätt att fritt dikta om Darwins tro på tvärs mot hans egna redovisningar. Kanske är det så att när den egna tron inte räcker, hittar man på en uppslutning av kändisar som Darwin och Einstein för att känna sig säkrare.