Brukaren glömdes bort och facket svek oss
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mycket av det som nu INTE fokuseras på i media är att det faktiskt fanns en brukare mitt i denna händelse, som vi bedömde for illa. Vi anser att det är och var faktisk vår skyldighet att agera som medmänniskor och som arbetstagare.
AD har sagt sitt gentemot Gotlands kommun. Gotlands kommun backar.
Egentligen så känns hela historien ifrån vår synvinkel helt absurd. Det har blivit en kamp i media mellan arbetstagare och arbetsgivare. David mot Goliat. Ingenting av det som vi reagerade och framför allt agerade mot räknas i sammanhanget.
Nu så är fokus i media på att AD ger arbetstagaren rätt gentemot Gotlands kommun. Man visar upp löpsedlar, andra tidningsartiklar som skrevs och så vidare. För oss handlar anmälan om de händelser som vi upplevde på nära håll.
Vi och flera andra kolleger har blivit uppringa och förhörda av försvarets, tillika vårt eget fackförbunds advokater. De har frågat om sanningshalten i våra påstående, försökt fått andra medarbetare till oss att säga att det inte stämde. De har fått ganska samstämmiga uppgifter om de anmäldas arbetssätt. NU förstår vi att målet inte ALLS handlar om detta. Det handlar om arbetsrätt. Vi undrar nu var någonstans i hela historien försvann BRUKARENS välmående. Anmälan enligt Lex Sarah handlade faktiskt om detta.
Vi kontaktade ganska tidigt i detta skeende vårt fackförbund Kommunal för att få stöd och hjälp. Vi som gjort anmälan mådde mycket dåligt och vi behövde stöd ifrån vårt eget fackförbund. Vi fick ingen hjälp. Det gick så långt att vi kontaktade huvudkontoret och inte heller där blev vi lyssnade på. Nästan idiotförklarade kändes det som.
De sa att vi borde begripa att de inte kunde sitta på två stolar. Något som vi ännu inte förstår. Varför kan inte vårt eget fackförbund företräda den enskilde medlemmen?
Vi är ändå helt övertygade att vi har gjort rätt. Vi är mycket besvikna på hur vårt eget fackförbund Kommunal har stöttat oss och väldigt glada ur brukarperspektivet. Ett perspektiv som vi alltid kommer att sätta i första rummet som personliga assistenter.