Bra rutet från Gården, Mien
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under senare år har vi fått en miljöfundamentalism och naturromantik i samhället med krav på reservatsbildningar, i stort och smått, för "bevarande och skötsel" av naturen.
Den natur man säger sig vilja bevara är med få undantag "naturlig". Det gotländska och alla andra bebodda landskap har genom århundraden formats av människor, som byggts sina hus, odlat sin mark, vårdat sina skogar samt röjt och haft betande kreatur i hagarna.
Nu skall det inte längre vara tillåtet att bygga sig ett hus eller en strandbod på attraktiv mark, som man i alla tider gjort, med hänvisning till "Riksintresset", "det rörliga friluftslivet" eller ospecifikt bevarande.
Denna reservatsvurm leder som regel endast till en snabb igenväxning, naturen är snabb på att återta marken och av den mångbesjungna biologiska mångfalden återstår snart ett moras av ett fåtal konkurrensstarka växter.
Det kulturlandskap länsstyrelserna säger sig vilja bevara är format av människor och skall fortsatt vara människors och djurs livsrum.
Att motsätta sig byggandet av en strandbod, men samtidigt tillåta uppförande av tusentals 100 meter höga meningslösa vindkraftverk, blir i skenet av naturreservatsmanin ett rent hån.