"Bitterfittan Airlines" välgörande botemedel
Foto: Henrik Radhe
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har inte vant mig med min nya arbetstid ännu - "kontorsarbetstid", efter att ha jobbat skift hela livet hittills, så jag kan bli en smula rastlös på helgerna ibland, beroende på humör och hormonbalans och pjäsen var därför välgörande botemedlet för det denna helg.
Karin "Kickan" Holmbergs entimmes och enmans föreställning framförd gratis av Sofia Wärngård Lang på Almedalens bibliotek söndag eftermiddag, men först trodde jag missnöjt att den inte skulle bli av, för biblioteket stängde en timme före utsatt tid och såg så igenbommat och öde ut då, men allt eftersom klockan närmade sig 16.00 så församlades människor framför dörren, ett överraskande och glädjande antal unga och mindre unga, både kvinnor och män.
Ombord på planet fick vi tankeväckande frågor om jämställdhet och bitterhet och väl framme på resmålet en rad upplevelser som gav intryck och upphov till reflektion.
Är kvinnan en självförtryckande uppoffrande människa och mannen en passiv egoistisk livsnjutare? Och är det i så fall mannens eller kvinnans fel?
Att kvinnor till exempel har endast 84 procent av mannens lön och att män ligger bakom 90 procent av de dödliga trafikolyckorna? Publiken kom igång under Lena Philipssons "Kärleken är evig" och välförtjänta spontanapplåder uppstod som en hyllning till alla kvinnor som bejakar föräldraskapet och barnomsorgen genom att prioritera det. Män får ju så ofta beröm och applåder bara de visar sig i lekparken, och den danska som talades under dialogen med Susanne Brøgger var grovt försvenskad och därför fullt begriplig!
Kan vi få det bättre tillsammans?
Är du det minsta reflekterande och intresserad av tvåsamhetens mångsidighet i ett heterosexuellt förhållande med barn, i vilket de flesta av oss lever så rekommenderar jag varmt denna upplevelse och du avgör själv därefter om vårt samhälle är bra som det är eller om vi ska hålla dialogen omkring ämnet levande?
Vi har hunnit långt under de 99 år som dessa frågor hittills uppmärksammats på den Internationella kvinnodagen. Fått rösträtt, arbetsrätt och barnomsorg och kanhända är vi nöjda nu? Med åldern så blir det hursomhelst lättare att acceptera tillvaron, vilket ju kan vara en tröst för bitterhet är ju inte trivsamt för nån.
Stort tack för en härlig föreställning Kickan & Co.