Biogas inget för Gotland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I sin artikel argumenterar Lars Thomsson för att Gotland ska ta ett stort energipolitiskt grepp genom att konvertera jordbrukets restprodukter till biogas som sedan genom en stor ombyggnad av öns bensinstationer och bilar ska användas inom transportsektorn.
Som ledamot i styrelsen för Preem AB har jag deltagit i ett liknande projekt men vi har kommit till en helt annan lösning.
Visserligen lägger Preem ner stora resurser på att miljöanpassa produktionen och distributionen av bränslen, där kravet att produkterna ska bygga på förnyelsebara råvaror spelar en viktig roll.
Men vi har också ett krav på oss att kunna tillverka produkter som kan distribueras och i sista hand köpas till rimliga kostnader. Jag är tveksam till att Lars Thomssons förslag uppfyller ett sådant krav.
Det kostar ungefär 3 miljoner kronor att förse en redan existerande bensinstation med en utrustning för distribution av biogas. Det är alltså ingen tillfällighet att det i dag endast finns 12 stationer i hela Stockholmsområdet som har en biogasutrustning.
Om man skulle använda samma relationstal på Gotland skulle det inte finnas ekonomi för en enda gasstation på ön.
Preem har valt en annan väg - nämligen att utnyttja restprodukterna från skogsbruket till att göra flytande bränslen - då i första hand diesel. På så sätt kan man utnyttja de redan existerande depåerna och bensinstationerna och väl så viktigt den redan existerande fordonsparken utan kostsamma ombyggnader.
Preem har inlett ett samarbete med två skogsbolag - Södra och Sveaskog - med sikte på att producera tallolja i en anläggning i Piteå som nu är under uppförande (Sunpine). Tallolja är en restprodukt från cellulosatillverkningen. Denna fraktas sedan till via specialfartyg till vårt raffinaderi i Göteborg som nu håller på att byggas om så att talloljan kan omvandlas till en ren diesel.
Denna lösning är kanske för "storskalig" för Gotland. Men det förvånar mig att Gotland väljer att inte vara med i nästa steg i utvecklingen av biobränslen - nämligen produktionen av syntetisk diesel. Den är visserligen inte färdigutvecklad men har redan kommit långt.
Den bygger på att som råmaterial använda en lång rad olika restprodukter från bland annat jordbruket som på samma sätt som talloljan kan omvandlas till ett högklassigt flytande bränsle.
Då skulle man slippa ifrån Lars Thomssons framtidvision där man ser framför sig hur de gotländska gasdrivna bilarna jagar ön runt för att hitta någon station som kan leverera biogas.