Balkong- semester eller turistskatt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men som sagt, jag slipper. Däremot är det ett sant nöje att så och plantera på den egna, enkla hyresbalkongen.
Mitt intresse för trädgårdsodling har hitintills mest varit passivt. Det har funnits en trädgård i barndomen, visst, men den minns jag mest för att min mamma hällde en spann vatten över huvudet på min pappa. Han hade lovat att komma hem och hjälpa till med kvällsvattningen; när han äntligen infann sig betydligt försenad fick han skylla sig själv. Men vad är en dyvåt kostym, ett befriande skratt bara.
Sen dess har trädgårdsbestyr inte satt några spår. Nu är det helt annat. Kanske är det balkongens greppbara ytan som lockar till insatser.
De första säsongerna på denna balkong får ses som experimenttid. Den gotländska murgrönan drog tvestjärtar och löss och hamnade därför på sophögen. I år inhandlades i stället en clematis som har satt en häpnadsväckande fart upp efter väggen. Men det saknades fat till den stora fyrkantiga krukan.
Alltså bar det av till ett växthus på andra sidan Brunnsviken, en tidskrävande expedition. Där fanns inga lämpliga fat utan det slutade med köp av diskbänksbricka (!) hos härvarande Clas. O. fem minuters promenad från bostaden.
Vad mera finns på denna balkong, jo en nervpåfrestande pion . Den vägrar att blomma i år också. Stirrar misslynt på den men icke!
Att köpa färdiga blommor till balkongen tycker jag är en tråkig genväg. Det roliga är ju att själv så frön och sen upptäcka hur det växer.
Nu verkar det ganska lovande för både krasse och ringblommor. Och smultronplantan kommer förhoppningsvis att ge några bär som i vanlig ordning blir uppätna av traktens fåglar.
I zinkbaljan har violer fått efterträda kattgräs, det var ingen efterfrågan på det, orientalen bara fnös.
När man skriver om allt som trängs på denna blygsamma balkong verkar det kanske stort. Men i själva verket handlar det om en rad krukor på ett par meter.
Kommer apropå att tänka på en numera hädangången trädgårdsskribent som i åratal lyckades fylla spalt upp och spalt ned om sin odling av libbstickor.
I andanom såg man jättelika fält med libbstickor men det visade sig vara två små beskedliga plantor hemma i den minimala trädgården.
Vid den här tiden var för övrigt det mest patetiska man kunde tänka sig och ett fattigdomsbevis att fira semester hemma på balkongen. Numera är frågan om man nänns lämna den blomstrande lilla oasen för några sommarveckor på Gotland.
För ögonblicket lutar det åt balkongen. Här riskerar man i alla fall inte att få betala turistskatt...
Madeleine von Zweigbergk