Änglar på GA:s bakgårdsloppis och på lasarettet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter cirka en halvtimme ringde min sambo och var på väg mot akuten med vår lilla 5-åring.
Något förvirrad började jag plocka ihop mina kassar, och då säger min granne där till vänster att:
- Åk du vi tar hand om det här, vi säljer för dig också.
Jag sprang bort och frågade en "loppisvakt" och det som inte skulle bli sålt skulle få ställas in hos GA tills på måndag.
Det blev så bråttom så jag hann inte fråga vad ni heter och vad ni vill ha för att ni tog hand om min försäljning. När jag satt på akuten med lilla dottern så blev jag helt rörd när jag tänkte på er, vilka fina människor ni är.
Snälla ni ring mig jag står i katalogen, jag vill gärna gottgöra er och tacka er ordentligt.
På Visby lasarett jobbar det helt underbara människor, trots all stress så är ni varma och lugna.
Våran lilla prinsessa hade jätteont och var väldigt rädd, men ni behöll lugnet och det var tack vare det som det gick så bra som det gick.
Men jag håller med Peter Wennblad att på Visby lasarett kan man dö av svält.
Det MÅSTE sättas upp en automat med smörgåsar och någon form av dryck på både akuten och på intensiven.
Eftersom vi har två små barn så har vi givetvis även varit på förlossningen, där höll min sambo på att dö av svält.
Dessa tre ställen är inget man planerar att åka till ett visst klockslag.
Än en gång TACK alla ni vänliga människor, ni värmer ikapp med solen.