Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sven Ahlström citerar skriften i GA 21-22 juli 2007: "Du skall inga gudar hava jämte mig".Man kan fråga, hur kommer det sig att människor dyrkar många gudar? Mitt svar är: det beror på att människor är så olika.Det är på samma sätt, människor talar olika språk, har olika kultur, har olika politik, lever i olika samhällsstrukturer och som sagt har olika religioner. Mose insåg att skulle han kunna hålla ihop de olika folkstammarna och föra dem genom öknen till Kanaans land, måste han få dem att följa budet: du skall inga andra gudar hava jämte mig, därför att månggudadyrkan splittrar folkgemenskapen. Detta bud är således ett viktigt bud för folksammanhållningen. När det gällde solen, så var utgångspunkten för Guds skapelse, jorden, som var öde och tom. Gud sade: "Ljus bli till"! Och ljuset blev till.I kapitlets 16:de vers sägs det: Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten. Det större ljuset är solen, det mindre är månen. I 1 Tim. 6:16 står: Gud bor i ett ljus, som ingen kan nalkas, som ingen människa har sett eller kan se.Det tolkar jag som att ingen människa vet någonting om Gud. Men vi har ju bibeln säger någon, och vi har hans son Jesus Kristus.Det är sant, men min tolkning är, att allt som står i bibeln, säger ingenting om Gud, utan det är endast människors fantasier och önskningar om hur Gud borde vara.Människan vet ingenting om Gud och Gud är onåbar och ogripbar för människan, men vi måste få lov att fantisera om honom, för att vår tro skall kunna överleva och leva.Människan vet ingenting, hon kan bara lita på, förtrösta på och hoppas på, längre kommer hon inte.
