Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje trafikolycka där alkohol är inblandad är en onödig olycka. Varje olycka där alkohol är orsaken är inte en olycka utan ett brott. Minst 150 människor har det senaste året fått sätta livet till på grund av detta brott. Enligt färska siffror från Vägverket var fyra av tio omkomna personbilsförare alkoholpåverkade under 2006. Tusentals är skadade för livet. Enligt en statlig utredning leder dessa brott till en samhällsekonomisk kostnad om 8,3 miljarder kronor varje år.När vi nu ser sambanden mellan ökad konsumtion och bristande respekt för en absolut trafiknykterhet krävs det omedelbara åtgärder. Ingen av oss tror att man kan lösa vad som i grunden är en attitydfråga med nya lagar eller enbart teknisk utveckling. Upplysning, utbildning, engagemang från skola och frivilliga är naturligtvis fortfarande avgörande, men det räcker inte. Vi måste få bort rattfylleribrotten nu. Många andra trafiksäkerhetsinsatser som bättre vägar, mitträcken, fartkameror med mera, blir verkningslösa om vi inte identifierar trafikens farligaste fiende, och dess osynligaste, innan brottet är ett faktum.Det vore främmande för oss att se död och lidande som drabbat människor på grund av rattfylleribrott som enbart en fråga om statistik, men faktum kvarstår att antalet döda i trafiken skulle minska med närmare en tredjedel om vi får bukt med rattfylleriet. Det skulle innebära en stor delseger på vägen mot nollvisionen i trafiken.För att vi skall komma dit krävs, förutom attitydförändringar, skarpa tekniska lösningar i trafiksäkerhetsarbetet och brottsbekämpningen. Sedan gammalt finns polisens utandningsprov som kan intensifieras och dessutom kombineras med fler tillfällen av insatser på okonventionella platser och tider. Dessutom har polisen nu också möjlighet att kontrollera drograttfyllerister. Polisen prioriterar frågan, men en resursförstärkning krävs för att öka effektiviteten.Men den tekniska metod som idag skulle vara effektivast mot rattfylleribrott är utan tvekan alkolås i alla bilar. Tekniken finns. Effektiviteten är bevisad. Kostnaderna är överkomliga. Inget hindrar vare sig politiker eller bilindustrin att se till att alkolås införs i alla nya bilar. Från polisens, trafiksäkerhetsmyndighetens och skattebetalarnas sida är metoden dessutom kostnadseffektiv. Debatten om alkolås har tagit fart och en statlig utredning har kommit till slutsatsen att alkolås bör bli obligatoriska. Men det handlar ännu bara om läpparnas bekännelse. Vid utgången av 2002 fanns det 1 300 alkolås i Sverige. Vid utgången av 2006 fanns det 18 000 alkolås. En ökning med nästan 1 400 procent vilket naturligtvis är positivt. Men det är bara en liten droppe i ett oändligt hav. Det finns över 4 miljoner personbilar i Sverige, nästan 450 000 lastbilar och 14 000 bussar. Det innebär att inte mer än 0,4 procent av Sveriges fordonspark är utrustad med alkolås.Tidigare infrastrukturminister Ulrica Messing var tydlig med att alkolås var vägen till framgång. Vi har ingen anledning att tro att den nya ministern Åsa Torstensson är av en annan åsikt eftersom alkolås knappast är ideologiska till sin karaktär. Om detta vittnar även de positiva uttalanden om alkolåsutvecklingen som har förmedlats av henne. Men vi saknar fortfarande den handlingskraft som nu krävs. För att nå framgång måste frågan aktivt drivas på EU-nivå genom att Sverige blir ett pilotprojekt för alkolås inom unionen. Vi förväntar oss att ministern har för avsikt att göra allvar av sina ord och använder de kontaktvägar och påverkansmöjligheter som endast en regering kan ha tillgång till. Avser hon däremot att passivt invänta ett EU-beslut genom att sitta still och hålla tummarna kommer hon inte att bidra till ett Sverige där vi väljer att låsa fulla människor ute från vägarna.
