23 avskedas - det är bara början
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De är ju "familjeförsörjare" och har därför högre lön. Som en ödets ironi framstår artiklarna om kvinnors företagande och om 23 kvinnor i den öppna vården, som ska avskedas, allt i samma tidning.
Nämnden litar på konsulten. Har någon frågat personalen på vårdcentralerna? En DSK protesterar i pressen, ett par har setts och hörts i TV. Om konsultföretaget sa de: "Så gör vi redan." A-C Kullberg påpekar att alla inte gör likadant. Är det möjligt eller önskvärt?
Politiker lyssnar inte på de anställda. När Visby skulle delas i två vårdnämndsområden på 90-talet protesterade vi vårdcentralanställda och avrådde bestämt från denna förändring eftersom det fanns så mycket gemensam verksamhet. Ingen brydde sig.
Vi mötte politikerna på ett möte. Samtliga, med ett undantag (v) höll något slags föreläsning och frågade inte vad vi ville. De var väl ovana att sitta ansikte mot ansikte med vanliga kommunanställda.
Visby delades, det kostade pengar och energi och snart nog blev det hopslagning igen. Vi fick rätt, men vad hjälpte det i efterhand.
Husläkaridén trodde vi inte på heller, men den iscensattes, av politiska skäl. För att lyckas med en sådan måste det finnas fast anställda distriktsläkare i alla distrikt.
Det fanns det inte då och det finns det inte nu heller, när alliansen började om med sina "husläkare", som nu kallas något annat. Nu ska "valet" av läkare stänga vissa vårdcentraler, så slipper politikerna ta ansvar. Det blir självsanering.
Vad slags personliga tjänster (ej sjuk- och hälsovård) har de 23 DSK och USK, som nu ska avskedas, utfört i hemmen? Nu får man läsa att gotlänningarna är bortskämda, de ska minsann lära sig att vårda sig själva. Jahaja! Redan på 1980-talet(?) skänkte kommunen oss en bok om "Egenvård".
Hur många har den kvar? Det är dags att damma av den, om man inte vill anlita Internet, som kan bota utan doktor. De som inte har vare sig bok eller Internet får betala dyrt.
Mot rejäl ersättning ska den redan nu underbekvinnade hemtjänsten hjälpa till med insulin, ögondroppar och stödstrumpor med mera. I Lekebergs kommun kostar det 1500 kronor/månad att få på stödstrumporna.
Om jag inte kan ge min man ögondroppar kl. 07, kl. 18 och 22.30 blir det jobb för hemtjänsten hemma hos oss vareviga dag och kväll. Kl. 22.30 har han gått i säng. Hur mycket skall den hjälpen kosta?
Hembesök ska avskaffas och vården ska ske på vårdcentraler. Gamla, som ser, hör och går illa eller körs i rullstol måste ha anhöriga (tar ledigt från jobbet) eller hemtjänsten med sig som stöd. Taxi tur och retur inom Visby kostar 90 kronor + 90 kronor, från landsbygden mer.
Hur mycket står Försäkringskassan för? Till det kommer provtagningskostnad (100 kronor) och läkarvård (200 kronor). Har man sår att lägga om måste förband köpas på apotek. Deras förbandsmaterial har inte samma klass som sjukvårdens, men därifrån får vi hädanefter ingenting.
Hur ska vi göra med sår vi inte ser eller når om vi inte har råd att åka till VC? Ska vi be grannen?
Jag uppmanar alla som inte kan ta sig till VC "på egen maskin" att vägra göra extra besök för provtagning före läkarbesök. Det blir för dyrt och för omständigt, med ledsagare. Läkaren får ringa och ge förhållningsorder och besked per telefon. Samtalet kostar, men det blir billigare än taxi.
Otryggt blir det. Kontrollen uteblir när icke sjukvårdsutbildad personal ska ta hand om allt i hemmen.
Hemtjänsten kan inte, som nu, be någon kommer hem och se på ett sår, en svullnad eller dylikt.
Vi 70+ sitter där och hoppas hålla oss friska tills vi dör, men man kan ju aldrig veta hur länge hälsan står oss bi. Vi kan fort nog bli beroende av sjukvårdens tjänster.
Från regeringen får vi höra att kommunerna har god ekonomi och att det ska bli extra bidrag till nyanställda - ni läser rätt - även i vårdsektorn. Här avskedas 23 och det är bara början.