1809 är relevant för 2009
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man kan dock ana en viss bitterhet hos Rolf K Nilsson. Han anför en, enligt honom, viktigare historisk händelse nämligen freden i Roskilde 1658 eftersom Sverige då blev större. Sverige hade då av Danmark fått Skånelandskapen samt de norska länen Bohuslän och Trondheim. Den borde också ha firats. "Eller har centralmakten i allas våra namn avsagt sig detta kulturarv och är det därför vi inte haft något nationellt högtidlighållande av detta 350 år jubileum."
Centralmakt vem? Jag kan inte se att Rolf K Nilsson drivit den frågan Riksdagen - det har andra gjort.
Hur som helst, det är det svårt att hierarkisera historiska händelser och avgöranden. Detta tänker jag inte ge mig på. Man kan dock invända mot Rolf K Nilssons outtalade åsikt att det som det som sker inom landet, är det som är viktigt för landet.
Den händelsekedja som startade efter det förlorade kriget är ju grunden till det nutida Sverige. 1809 år regeringsform som byggde på maktdelningsprincipen skulle till sist leda till parlamentarismens genombrott (något som speciellt Rolf K Nilsson ska tänka på). Den var ju gällande fram till 1974. Monarken som man beställde från Frankrike har ju som bekant sin ättling ännu på tronen. Svenskarna fick lära sig att leva på högkant och inse Östersjön inte längre var ett privatbadkar.
Det som jag ser något mer oroande är att 1808/9 år krig inte tycks vara en engångshändelse. Den är del i ett av historiskt mönster som återkommer när läget passar. Det historiska fredsmötet i Tilsit 1807 var slutet på Napoleons och Rysslands första krigsperiod. Överraskande avtalades fred och Europa delades i två intressezoner. Resten av Europa var förbisprunget inklusive Sverige som överrumplades av denna diplomatiska vändning. Kriget förlorades på drygt ett år. Man får en obehaglig association till något som skedde drygt 130 år senare.
Kortsiktig politisk galenskap och eftergifter straffar alltid de mindre staterna och på längre sikt också hela världsdelen. 1809 och 1939 ska ses historiska paralleller. Vi lever inte, som Rolf K Nilsson tror, i en bubbla. Att se längre bort än nässpetsen är en förutsättning för att inte bli överrumplad av nya situationer igen. Det behöver inte vara ett nytt militärt angrepp. Det kan vara sådana saker som hur mans lösa den ekonomiska krisen, miljöfrågorna, energibehovet. Det som händer i Finland, Ryssland och Europa är viktiga saker. En bra början är att jubilera 1809 och fundera om det som finns kvar från tiden före 1809. Kanske kan den ryckighet och den opportunism som har kännetecknat förhållandet mellan Sverige och Finland de senaste 200 åren förvandlas till ett mer långsiktigt intressetänkande?
John Huttu