Krönika
Att omvandla samhället för en mer rättvis ordning är inte bara möjligt – det är absolut nödvändigt. En gång i tiden omdanades det franska samhället under parollen Frihet, jämlikhet, broderskap. Denna paroll lever än. Den utgör själva grunden för ett ideologiskt tänkande som kombinerar liberalismens frihetsideal med socialismens rättvisesträvan – en liberal socialism rotad i upplysningens anda.
På 1700-talet samlades i en encyklopedi den kunskap som krävdes för att bygga ett upplyst och rättvist samhälle. I dag borde vi samla kraft till en motsvarande idébaserad förnyelse. För det samhälle som formades av 1800-talets industriella revolution – med kapitalism, vinstmaximering, privat ägande och ständig ekonomisk tillväxt som grundpelare – var ett monumentalt feltänkande. Det blev ett tragiskt beroende av mekanismer som i längden underminerar både demokratin och planetens överlevnad.
Den politiska demokratin har inte lyckats tygla den ekonomiska makten. Politikerna har förvandlats till teknokrater som specialiserar sig på vad som kallas "offensiv tillväxtpolitik". De grottar ner sig i ekonomiska modeller och prognoser utan att ifrågasätta själva grunden: Tillväxt till varje pris. Samtidigt växer de ekonomiska klyftorna, miljö- och klimatkriserna förvärras, och tecknen på att vi är på väg att överskrida gränserna för fortsatt mänskligt liv blir allt tydligare.
Vi måste därför ställa en avgörande fråga som borde stå allra högst på den samtida samhällsdebattens dagordning:
Hur kan vi skapa ett samhälle som både är effektivt och rättvist, där demokratin inte bara omfattar det politiska systemet, utan även det ekonomiska?
Vi behöver formulera en ny ekonomisk modell – en modell som sätter mänskliga behov och ekologisk hållbarhet framför kapitalackumulation och kvartalsvinster. En modell där resurser fördelas med rättvisa som mål, och där demokratiskt inflytande över produktionen är lika självklart som medborgarnas rösträtt.
Det handlar inte om utopi. Det handlar om överlevnad – och om moral.
En demokratisk ekonomi innebär att ekonomin organiseras utifrån demokratiska principer, inte vinstmaximering. I några få punkter kan vi sammanfatta vad det hela skulle handla om. Hur skulle det demokratiska ägandet kunna se ut? Hur skulle den ekonomiska makten kunna decentraliseras? Vilka sociala och ekologiska mål ska styra produktionen? Hur ska inkomst- och förmögenhetsutjämning kunna ske? Och slutligen: Ekonomi ska inte vara ett teknokratiskt mysterium – utan något alla kan förstå och påverka. Därför ekonomisk fortbildning på alla nivåer.