Krönika
I valrörelsen viftade Ebba Busch frenetiskt med falukorven. I debatt efter debatt fick falukorven stå som löfte om att den samlade högern ämnade sänka kostnaderna för hushållen som på grund av inflationen ätit upp tio års reallöneökningar.
Den där falukorven åkte sannolikt i soporna och förmodligen var Kristdemokraternas kassa tom för några nya falukorvar har det inte viftats med sedan man vann valet och verkligheten knackade på dörren.
Sanningen är att matpriserna har fortsatt att stiga. Det är svårt att påverka även om det enligt konkurrensverket och andra analytiker finns strukturella saker att göra för att öka konkurrensen på svensk livsmedelsmarknad. I synnerhet i grossistled men också i butiksled.
Vad man kan göra enklare är att prioritera vanligt folk. Sverigedemokraterna och regeringen väljer dock konsekvent bort dessa till förmån för de som redan lever i överflöd.
Det framstår som att den högermajoritet vi haft i riksdagen under två decennier förlitar sig på att smulorna från brödet ska trilla neråt. Man kan fråga sig hur många överdådiga smörgåsbord regeringen ska servera innan man ser att den teorin har väldigt liten bäring på verkligheten.
Larmen om att ensamstående föräldrar får avstå middag för att se till att ungarna får äta sig mätta duggar tätt. Kostnaderna för livsmedel för en vanlig familj har ökat med tiotusentals kronor. Räntor, hyror, elräkningar och annat helt nödvändigt för att klara vardagen pekar åt samma håll.
När regeringen och Sverigedemokraterna så presenterade sin vårändringsbudget så fanns det många som hoppades på lindring. Kanske ett extra barnbidrag, höjda bostadsbidrag eller pensioner?
Istället var samhällsproblemet Tidögänget ville lösa standarden på köken i de mest välbärgade villaområdena i landet. Ett förhöjt ROT-avdrag till en kostnad om nästan 4,5 miljarder.
Sällan har politiska prioriteringar varit tydligare. Kostnaden för ROT-avdraget hade istället kunnat finansiera nästan två extra barnbidrag per år.
I varje budget som Sverigedemokraterna och regeringspartierna hittills beslutat har prioriteringarna varit smärtsamt tydliga. Skattesänkningar för de som högst inkomster medan trygghetssystemen och välfärden lämnas därhän.
Valet 2026 kan inte komma snabbt nog. Det är akut att komma tillrätta med arbetslösheten, bostadsbyggandet och sammanhållningen.
Fattigdomen sprider sig som en löpeld och jag är orolig för de konsekvenser det kommer få på längre sikt utöver de akuta problem som familjer redan i dag lever med.
Jag tvivlar på att Kristdemokraterna kommer köpa någon falukorv att vifta med i valet. Det var uppenbarligen bara rekvisita utan någon bäring på den politik man fört sedan man kom i regeringsställning.
Filip Reinhag (S)
Regionråd