Jenny Larsson: Jag vill ha rätten till min egen död

Krönika

Alla anser att vi har rätt till våra egna kroppar och rätt till ett värdigt liv. Väldigt få pratar om att vi borde ha rätt till vår egen död.

Det spelar ingen roll om du är kvinna eller man, fattig eller rik eller var i världen du bor. Du kommer att dö.

De flesta av oss vet inte när det sker, men vi hoppas att det ska dröja länge innan det är dags och att det sker med så lite ångest och smärta som möjligt.

De flesta av oss vill också leva så länge som möjligt. Och vill att sjukvård och läkare ska göra allt de kan för att fördröja tidpunkten då vi måste ta farväl av livet.

Det är inget konstigt med det. De flesta av oss kan se fram mot en lång och relativt behaglig ålderdom och läkare gör mer än gärna allt de kan för att vi ska överleva så länge som möjligt. Även om det innebär att vi, de sista åren, är sängbundna och beroende av apparater och vårdpersonal vill många ha det så och det är deras rätt att få bestämma att det är okej.

Men det finns undantag. Människor som av en eller annan anledning vet ungefär hur länge till de får leva. Människor som inget hellre vill än att den sista dagen skall vara idag.

Människor som inte ens kan hoppas att döden kommer smärtfritt för de vet att det kommer att vara panik, smärta och ångest som kommer att vara deras sista följeslagare.

Människor som inte vill att deras sista år ska vara en meningslös tillvaro som består i att långsamt tyna bort i en säng medan deras anhöriga tittar på.

Människor som helt enkelt inte vill leva och som borde ha rätt att få trygg och laglig hjälp att avsluta sina liv.

Den dag jag ska hänga in handduken, ta ner skylten, gigga på Fonus eller helt enkelt bara dö vill jag vara gammal och ha levt ett bra liv. Jag vill att min död ska vara en naturlig följd av att ha blivit gammal och jag vill hest inte veta när det är dags.

Men... om det blir så att jag inte får vara så frisk som jag hoppas, om jag drabbas av en obotlig och dödlig form av cancer, eller någon annan valfri sjukdom som långsamt bryter ner mig tills jag dör, så vill jag vara med och bestämma.

Självklart vill jag leva så länge som möjligt men jag vill göra det i den trygga förvissningen om att jag, när JAG anser att det räcker, kan få hjälp att avsluta mitt liv på ett sätt som jag tycker är värdigt och minska lidandet både för mig och mina anhöriga.

Eutanasi eller Dödshjälp är en kontroversiell fråga världen över, men jag anser att det borde vara en självklarhet.

Jag vill ha rätten till min egen död.