Många unga är utan jobb. Därför är det oklokt att göra jobben dyrare och därmed färre. Det är tyvärr precis vad regeringen tänker göra.
Om den får sin vilja igenom höjs arbetsgivaravgifterna för unga redan i sommar. (I dag är avgiften 15 procent för den som är född 1989 eller senare, jämfört med 31 procent för de allra flesta andra.)
Sverige behöver fler jobb, inte färre.
Målet för politiken borde alltså vara att göra det lättare både att anställa och att ta ett jobb. Höjda arbetsgivaravgifter gör det svårare. F
ler unga hamnar utanför arbetsmarknaden. Våra beräkningar visar att höjningen skulle kosta ungefär 19 000 färre arbetstillfällen fram till 2018.
En orsak till den höga arbetslösheten bland unga är att Sverige jämfört med många andra industriländer har mycket få enkla jobb.
Bristen på enkla jobb beror till stor del på arbetskraftskostnader som gör att tröskeln in på arbetsmarknaden blir hög, inte minst för dem som saknar högre utbildning eller tidigare arbetslivserfarenhet.
Ibland sägs att Sverige inte ska konkurrera med låglönejobb. Istället ska vi hela tiden öka utbildningsnivån och klara den internationella konkurrensen genom allt mer avancerade varor och tjänster.
Det är en bra och lovvärd ambition. Men vi kan inte blunda för att många i dag står utanför arbetsmarknaden. Det gäller inte minst unga men även människor från andra länder.
Så istället för att göra enkla jobb dyrare och färre är det dags att fundera på hur jobben kan bli fler. De ger människor fotfäste och möjlighet att gå vidare på arbetsmarknaden.
Regeringen har bett arbetsmarknadens parter om hjälp att förbättra integrationen genom att skapa snabbspår in för nyanlända på arbetsmarknaden.
Parterna kan spela en viktig roll, till exempel genom att komma överens om att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.
Men det är hög tid att regeringen tar egna initiativ för fler jobb. Ett första steg borde vara att avstå från att göra jobb för unga dyrare.
Det behövs också åtgärder som gör arbetsmarknaden mer dynamisk och effektiv.
Om fler får arbete minskar samhällets kostnader för arbetslöshet, samtidigt som skatteintäkterna på arbete och konsumtion ökar.
Framför allt vore det en radikal förbättring för de människor som skulle kunna gå från arbetslöshet till arbete – både när det gäller ekonomi och allmän livskvalitet.