Den ryska hotbilden mot Sverige är vida omdiskuterad, och från att ha varit lite sval är den nu åter ganska så brännhet. Är de ryska aggressionerna enbart ett uttryck för missnöje mot Nato, eller är det Sverige som är måltavlan när transpondrar stängts av? Att vi råkat ut för amerikansk propaganda tillhör även det nya åsiktsflödet. Handlar det ryska hotet om att vi blivit duperade att tro på något som gynnar USA och Nato? Självklart finns det ett stort intresse att ta vara på för USA:s del, maktförskjutningen precis utanför ryska gränser är ingen lättviktig handling.
Östeuropa gör sig redo för ryska angrepp samtidigt som USA förmedlar nyheter om att Ryssland är det största hotet mot den nationella säkerheten (New York Times 10/7) samt att Ukraina bör rusta sig för det värsta (International Business Times 9/7). Vi som bor i närområdet, och dessutom även redan får återkommande ryska militära visiter, kanske även bör ta detta hot på allvar. En rysk journalist bosatt i Sverige, Elena Bazina, förde på SVT Opinion (6/7) fram åsikten att ryssar inte är något hot mot oss, tvärtom är de vänligt sinnade, förutom när det gäller våra, enligt ryska normer, abstrakta familjekonstellationer på ryska kallade ”svensk familj”.
Undersökningar visar tvärtom att bilden av Sverige är pendlande mellan neutral till positiv. Något som enligt Bazina är ett tydligt uttryck för att vi inte har något att frukta från ryskt håll.
Snarare är de avstängda transpondrarna tolkningsbara som att det länderna emellan råder lite förvirring. Med tanke på våra ambitioner avseende Nato är det då kanske helt naturligt att stänga av transpondrarna och utgöra högsta fara för ett svenskt SAS-plan. En incident som helt avfärdades från ryskt militärt håll, istället fick Sverige finna sig i att sitta på anklagarbänken. Ett beteende som är mer regel än undantag när det gäller ryskt agerande. Hur vänligt sinnade den ryska befolkningen än må vara. När Gudrun Schyman (FI) då i Almedalen tar upp att det inte existerar något ryskt hot, inget militärt hot i alla fall, är det lätt att tolka detta som att hon köpt den ryska propagandan rakt av. Budskapet sammanfaller bra med partiledarens åsikter i debattartikeln på Aftonbladet (28/5) att vi bör avsluta allt samarbete med Nato eftersom vi är alliansfria. Istället bör Sverige följa FN:s linje baserad på nedrustning och konfliktförebyggande arbete som diplomati.
Alfred Askeljungs (C) och Jakob Ljungmans bild av det ryska hotet på SVT Opinion (8/7) är av annan karaktär. Först och främst, det existerar. Men också att vi inte kan basera vår säkerhetspolitik på folklig syn med ursprung ur en rapport från Levadacentret i Moskva. Makten över politiken har enbart den ryska staten. Ljungman har sedan tidigare även publicerat en intressant rapport gällande rysk propaganda i Litauen, där det framgår hur viktigt det blivit att förhålla sig kritisk till informationsflödet eftersom informationskrigföringen ständigt pågår och för rysk del är en allt större del av försvaret. Politiker som FI:s Schyman bör förstå att de är en del av detta flöde som formar våra åsikter. Ryskt agerande visar oss entydigt att vi bör satsa på psykologisk krigföring.