Så var första fullmäktige som ordinarie ledamot avklarad. Förra perioden har jag hoppat in som ersättare ett par gånger om året.
Efteråt bjöds hela gamla och nya fullmäktige med ersättare på middag. Den avgående ordföranden Björn Jansson var värd. Han har varit bra tycker jag.
Flera gånger när jag suttit i salen har jag tänkt att jag inte skulle vilja byta med honom. Tänk er när de där tunga elefanterna för respektive partier ”ryker ihop” i en fråga och börjar trampa stigar upp till talarstolen och det läggs det ena tilläggsyrkandet och ändringsförslaget efter det andra.
Det ska fan reda ut det där sen när vi går till votering! Björn har lotsat oss igenom till beslut på ett lugnt och trevligt sätt och dessutom ofta med glimten i ögat. Jag har varit imponerad och känt mig trygg.
Efter kaffet blev det tid för lite mingel och många passar väl på att nätverka lite. Själv har jag under vår och sommar engagerat mig lite i frågan som rör ”hemlösa EU-migranter”, tiggare i folkmun. Ni har läst om dem i tidningen.
Många gotlänningar har tagit dem till sina hjärtan, rent av öppnat sina hjärtan. Vi är sådana, vi gotlänningar. Vi är ju också sverigebäst på att samla in till insamlingar som Världens barn och liknande.
Elin Bååth (FI) och Annamaria Bauer (V) sökte upp mig i vimlet och föreslog att vi träffas och prata ihop oss om vad vi kan göra framöver. Antonia Broén (S) och min gamle vän och chef Lasse Siggelin (V) kommer också.
Så här är politiken när den är som finast och trevligast. Hans Klintbom (C) berättar vitsar och minnen från förr och Per Edman (V) bjuder på snus. Då trivs jag.
Det var gott att träffa de här figurerna igen. Annars var jag nog lite färdig med politik.
Valrörelsen på riksplanet tycker jag hade flera smutsiga inslag. Kommunals valfilm där en gammal farbror förgäves ropar på hjälp ut i en öde korridor har etsat sig fast i mitt huvud. Vad är det för jädra sätt att beskriva Sverige av i dag?
Känner verkligen någon som jobbar i äldrevården igen sig? Socialdemokraterna spelar friskt på folks fördomar om svensk skola i sina valfilmer. Dessutom utnyttjar man på ett manipulativt sätt barn i sin film.
Jag har funderat på hur den där skolflickan som vill bli läkare när hon blir stor kan vara så säker på att hon blir socialdemokrat som vuxen.
Nu ska jag bli stor, borsta av mig den där smutsen och försöka prata med riktiga politiker här hemma och glömma de där pr-byråerna som tar bra betalt för att producera skitfilm om Sveriges offentliga sektor.