För Sverige tar vi ansvar har det hetat i valdebatten. Nu står vi inför ett valnederlag där alla etablerade partier har förlorat och man beter sig plötsligt som i USA, biter sig fast i ett politiskt liv som förut varit men inte längre existerar på kartan.
Annie Lööf får gärna äta upp sin högra sko hellre än att bli ett stödhjul i en socialdemokratisk regering. Men landsbygdens väl och ve tänker hon inte på.
Behovet av självrannsakan är stort. De borgerliga partierna står numera på ett enda ben: marknadsliberalism. Alla problem löses med fler privatiseringar, avregleringar eller skattesänkningar. Det är bara företag som kan skapa jobb. Socialliberalism har kokats ned till en tredje pappamånad i folkpartiet.
Fantasilös är borgerligheten numera och låst i en enahanda ideologi. Partiledarna rapar som man säger i Afrikas diktaturer som ”president`s parrots”. De låter som papegojor när de borde inse vilken kollaps borgerligheten befinner sig i och i stället lyssna till vad människor klart uttalade på valnatten.
Sverigedemokraternas framryckningar på norra Gotland har sitt ursprung i oron för jobben i kalkindustrin. Att SD ryckt fram på många platser i landet hänger samman med att landsbygdsfrågor avgörs i Stockholm eller aldrig berörs. Ingen lyssnar in svårigheter i glesbygd. Ingen lyssnar på folket i Bergslagen som talar om vargen. I Jämtland finns ett ” underliggande groende hat” mot samer. I norr får gruvföretagen kliva in utan att i praktiken knacka på dörren först.
Tro inte att alla SD-väljare är rasister. SD:s frammarsch på landsorten beror på att Centerpartiet inte på allvar bryr sig om alla innevånares vitt skilda behov för överlevnad utanför städerna.
Kris finns också på den rödgröna sidan. När Löfven utropade att socialdemokratin är en folkrörelse, bör han påminnas om att det är en gången tidsepok. Idag är det FI och SD som är folkrörelser. Under alla sina år har socialdemokratin inte kunnat fånga upp kvinnors behov eller den framväxande feminismen. Inte kunnat acceptera kön.
Socialdemokratin har i sin tur ställt sig på ett enda ben, nämligen klass. Förståeligt att kvinnor då går sin egen väg. Åsa Romson, MP i sin tur hakade, sista veckan på samma ideologiska enahanda om att FI bara är radikalfeminism. På det förlorade hon och MP i sin tur väljare.
Alla måste inse att rösterna i hela Sverige uttrycker något som kräver en uppenbar tankeverksamhet för framtiden. Inte bara till 2018.