”Oh you are from Sweden? We love Sweden, they have always stood up for the rights of Palestinians”. Det är den första frasen vi möts av från ett restaurangbiträde på den palestinska restaurangen vi besökte under vårt korta stopp i Tel Aviv. Sveriges långvariga engagemang för Palestina har satt tydligt avtryck bland den palestinska befolkningen.
Dagen efter begav vi oss tidigt till Ramallah. Jag skulle äntligen få besöka palestinsk mark för första gången. Vi var fyra deltagare från SSU:s projektgrupp i Sverige, varav en tvingades resa själv via Amman på grund av de israeliska bestämmelserna om att personer med palestinskt medborgarskap inte får resa till flygplatsen i Tel Aviv, trots svenskt pass.
I Ramallah deltog vi på en kvinnokonferens arrangerad av Fatah Youth där 25 kvinnor från Västbanken deltog. Vi delade med oss av våra erfarenheter från SSU vad gäller framförallt feminism och kvinnligt ledarskap. Fokus under konferensen låg på att diskutera hur kvinnors roll kan stärkas och utvecklas inom politiken. Den politiska sfären i Palestina är en manligt dominerad miljö men vi kunde notera en förändrad attityd inom Fatah, kvinnors deltagande i politiken värdesätts högre nu än tidigare.
Sedan många år tillbaka har SSU deltagit i olivskörden för att visa solidaritet med de palestinska bönder som har svårt att plocka sina oliver på grund av aggressiva bosättare. På bussen på väg till kampanjen utanför Betlehem ser jag hur några medlemmar från Fatah Youth äter citroner. Surt tänker jag, men får förklarat att citronsaften underlättar andningen om någon skulle kasta tårgas mot oss. Platsen vi var på väg till hade dagen innan blivit utsatt för en tårgasattack från de israeliska säkerhetsstyrkorna. Ägarna till området hade precis fått beskedet att det skulle konfiskeras av Israel. Detta för att den lilla palestinska byn på knappt tusen invånare sågs som ett hot mot de tusentals illegala bosättarna runt om.
Till de borgerliga debattörer som anser att det är för tidigt att erkänna staten Palestina: Ni kan inte ha sett hur palestinska medborgare blir behandlade i check-points av israeliska vakter, hur man som palestinavän blir behandlad på flygplatsen av den israeliska tullen, eller Israels aggressiva bosättarpolitik med egna ögon. Men framförallt har ni inte mött de människor jag har mött som varje dag strävar efter fred och demokrati. Det är inte en sekund för tidigt att erkänna Palestina.