Gotlands Allehandas Gotlandsdebatt med de lokala partiföreträdarna är en tradition.
Och som alltid var det helt fullsatt, över 120 personer trängdes för att få chans att ställa frågor.
Medverkade i år gjorde Johan Thomasson (L), Simon Härenstam (M) Eva Nypelius (C), Björn Jansson (S), Brittis Benzler (V), Elin Bååth (Fi), Lennart Pettersson (SD) och Stefaan de Maecker (MP).
Jag, Mats Pettersson, redaktionchef för Helagotland.se, har sedan 2014 recenserat politikernas framträdanden i debatten. Första året var det Eva Nypelius som drog det längsta strået, och förra året var det Björn Jansson som med rutin och torr humor tog hem segern.
Politik handlar egentligen bara om en sak: Att lyckas göra sig förstådd och få ut sitt budskap. Det låter enkelt, men det är långt ifrån självklart.
I min ytterst subjektiva recension premieras även snabbtänkthet – och inte minst humor. Minuspoäng för långa diffusa svar och torr byråkratsvenska.
Hur gick det då?
Nivån var överlag högre i år än förra året. Elin Bååths debut i det här sammanhanget var fullt godkänd, hon är orädd och debattlysten och föll inte för lockelsen att hålla ideologiska brandtal.
De rutinerade rävarna Eva Nypelius och Björn Jansson är alltid stabila, men de var inte riktigt lika framträdande som de varit tidigare.
Johan Thomasson var bra när han fick ordet, men kom bort lite där han satt längst ut på kanten.
Stefaan de Maecker hade det tufft när sjukvården debatterades, men han har skaffat sig rutin nu och klarade sig väl ur knipan.
Det var bara SD:s Lennart Pettersson som inte kom upp i nivå med övriga. Osammanhängande och utan en tydlig tråd hade han hamnat på en sistaplats om en sådan hade funnits.
Men. Till slut stod det och vägde mellan två politiska ytterligheter.
På ena sidan moderaten Simon Härenstam som tog för sig betydligt mer i år än han gjort tidigare. Dessutom med viss pondus, och med en inte obetydlig del humor.
”Pajkastning”, muttrade Björn Jansson lite missnöjt sedan de rödgröna fått en släng av sleven. Men som åhörare är den där pajkastningen ganska underhållande att bevittna, så inga minuspoäng där.
På den andra sidan vänsterpartisten Brittis Benzler som kort sagt är en av de mest stabila politiker vi har.
Hon är alltid koncis, korrekt och saklig. I dag visade hon också vid några tillfällen vilken skicklig retoriker hon är. Dessutom är det något med den där tonfallet och dialekten, hennes utpräglade släpiga stockholmska som gör att hennes oneliners blir än mer dräpande.
Hon är också omvittnat kvicktänkt, och det blev några underhållande ordväxlingar med nämnde Härenstam i frågan om skatterna borde höjas.
Simon Härenstam var nära, men han får se sig besegrad i år. Brittis Benzler är min slutsegrare i Gotlandsdebatten.