Valet må vara över. Men än återstår det mycket innan Sverige är det land igen som det en gång var, i alla fall vad gäller det som vi ägde och byggde upp gemensamt. Sådana saker som välfärden och de gemensamma trygghetssystemen.
Det tog arbetarrörelsen hundra år att bygga upp detta, fem år för Alliansen att riva ner det. Som tur är går vi återigen mot en socialdemokratisk regering med en på flera sätt historisk statsminister. Stefan Löfven kommer vara en socialdemokratiske statsminister som regerar i historisk minoritet. Regeringen är mindre än alla Allianspartierna.
Dessutom är Stefan Löfven kommen direkt ur de fackliga leden, han har aldrig tidigare gjort karriär inom varken ungdomsförbundet eller partiet. Som förbundsordförande för IF Metall utvecklade han dock en mycket värdefull förhandlingsförmåga och den kommer minst sagt väl till pass i dessa dagar av regeringsbildning.
Men det som Löfven nu har att bevisa, det är att han kan bygga upp trygghetssystemen igen, stoppa riskkapitalisterna i välfärden och därmed säkra densamma, skapa förutsättningar för jobb, leda Sverige in i en era av framsteg inom jämställdhet och klimat och, inte minst, vända utvecklingen i skolan så att alla barn och unga får med sig det de behöver inför framtiden.
En framtid som bjuder på ökad konkurrens och högre krav på utbildning. Ska Sverige klara detta så är utbildningen det man ska satsa på. Sverige ska aldrig någonsin konkurrera med låga löner, vilket var det som den borgerliga regeringen ville, men däremot med hög utbildning. Det skapar konkurrenskraft, efterfrågan på svenska produkter och därmed jobb. Detta vet Stefan Löfven. Det är jag mer än övertygad om.
Socialdemokratins stora samhällsutmaning blir därför i det stora hela att hålla ihop Sverige och samtidigt förbättra det på många områden. Stefan Löfven måste skapa något som Fredrik Reinfeldt aldrig lyckades med. Nämligen ett solidariskt och jämlikt samhälle. Det är bara då Sverige kan hålla ihop och gå framåt.
Det finns en väldigt bra liknelse av Reinfeldts Sverige som Håkan Juholt brukar dra. Den handlar om pingvinerna på Antarktis. På vintern ställer pingvinerna sig i en ring för att värma varandra och sedan turas man om, i rotation, att gå ut och hämta mat. Ingen fryser eller svälter ihjäl.
Poängen är att pingvinerna lyckas ordna sitt samhälle så mycket bättre än vad Reinfeldt gjorde. Nu återstår att se om Löfven kan skapa en värmande vår istället. Sverige väntar på en bättre regering.