Inför valet lovade Fredrik Reinfeldt (M) dyrt och heligt att Moderaterna aldrig skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Samtidigt är det just det sker nu på flera håll runt om i landet.
Kristdemokraterna kastade den första stenen. I Ljungby inledde KD ett samarbete med SD och ett lokalt parti vilket gav SD en plats i kommunstyrelsen.
I Sigtuna tog SD kontakt med M och lovade att de inte skulle rösta med Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet i utbyte mot att SD fick platser i nämnder och styrelser. Något som Moderaterna tyckte var en bra idé. I Ale blev det rödgröna blocket störst i valet men det borgerliga styret ser ut att bli kvar på grund av ett budgetsamarbete med SD.
I Gävle blev det rödgröna blocket störst, men högern planerar att styra i minoritet och göra sig beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd. SD blir vågmästare och placeras i centrum för politiken.
Den utvecklingen vi ser nu påminner om den i Norge. Också där inleddes samarbeten mellan de borgerliga partierna och Fremskrittspartiet (Frp) först på lokal nivå.
Det tydligaste exemplet är Oslo där Höyre med Fremskrittspartiet samarbetar sedan 2003. Detta har kallas för ”Oslo-modellen” och fungerande som inspiration för partierna nationellt. Sedan valet 2013 styrs Norge av en blåbrun regering med Höyre och Frp med stöd av Venstre och Kristeligt Folkeparti i parlamentet. Regeringen för en hårdför politik som kränker mänskliga rättigheter och attackerar aborträtten, samtidigt som skatter sänks för de rikaste.
I den svenska högern var reaktionerna på det blåbruna regeringssamarbetet blandade. M och KD gratulerade sina norska systerpartiet utan att nämna ett ord om samarbetet med Frp. Jan Björklund (FP) sa först någon vecka efter valet att han tog avstånd från samarbetet med Frp. Fredrik Reinfeldt var tyst.
Också nu är Reinfeldt tyst. Frågan är hur han vill bli ihågkommen? Fredrik Reinfeldt har tidigare fått beröm, också från vänster, för att tydligt stått upp mot Sverigedemokraterna. Om inte han visar ledarskap nu bör han istället bli ihågkommen som den som förblev tyst när M började samarbeta med SD.
Moderata Ungdomsförbundet brukar vara snabba på att reagera mot rasism. Nu har knappt ett ord hörts från dem sedan valet. Att vara tyst är också att acceptera det som sker.
Samtidigt pågår normaliseringsprocessen av Sverigedemokraterna på flera borgerliga ledarsidor och nu också senast hos S-märkta Widar Andersson i Folkbladet. Vi lever i en kritisk tid. Moderaterna och Fredrik Reinfeldt måste visa att de menade allvar med sina vallöften och stå upp mot rasismen. Eller är deras plan att som i Norge bana väg för en blåbrun alliansregering 2018?