Trave med almved som riskerar att sprida almsjukan, eftersom trÀden inte avbarkats eller tagits om hand.
Almsjukan har i stort sett utplĂ„nat Europas almbestĂ„nd. Den sista utposten Ă€r Gotland, som Ă€n idag hyser 2,3 miljoner almar. Ăver 400 000 Ă€r dessutom stora, grova trĂ€d just den kategori som sjukdomen brukar drabba hĂ„rdast. Sedan 2005 hĂ€rjar emellertid smittan Ă€ven pĂ„ Gotland. Om öns trĂ€d skulle lĂ€mnas Ă„t sitt öde, skulle i princip allihop vara borta inom ett decennium, och de största skulle dö först.
DÀrför lÀggs stora resurser Ärligen pÄ att bekÀmpa sjukdomen. Den enda tillgÀngliga metoden Àr att identifiera sÄ mÄnga sjuka trÀd som möjligt under sommaren och sedan avverka och destruera dem innan nÀsta vÄr. NÄgon gÄng i maj kryper nÀsta generation smittbÀrande skalbaggar ut ur barken och infekterar nya almar, och dÄ Àr det försent.
Detta arbete har varit mycket framgÄngsrikt, och antalet upptÀckta sjuka trÀd per sommar pendlade under mÄnga Är mellan 3 000 och 4 000. Sedan 2021 har det dock ökat stadigt och ligger i Är pÄ över 7 200. Detta Àr alarmerande siffror, och det Àr av yttersta vikt att myndigheter och allmÀnhet nu hjÀlps Ät för att vÀnda trenden.
MÄnga andra platser har försökt rÀdda sina almar. PÄ 1980-talet lyckades Malmö i tio Är hÄlla sjukdomen under kontroll, men nya skalbaggar flög hela tiden in frÄn landsbygden. Det gick inte att stÄ emot i det lÄnga loppet, och nÀr dödstalen vÀl började stiga gick det snabbt. Idag finns bara nÄgra reliker kvar av vad som varit tiotusentals stora almtrÀd.
Men Gotland Ă€r en ö och har andra förutsĂ€ttningar. Hit kommer inte nĂ„gra nya skalbaggar flygande och dĂ€rför Ă€r striden vĂ€rd att ta â Ă€ven om den inte Ă€r möjlig att vinna. Det som kan vinnas Ă€r tid. Tid att hitta resistenta almar att plantera ut pĂ„ Gotland, sĂ„ att det sextiotal arter som Ă€r beroende av almen inte försvinner frĂ„n ön tillsammans med trĂ€den. Dussintals andra arter Ă€r i sin tur beroende av dessa följearter, och dessa kedjereaktioners ekologiska konsekvenser Ă€r omöjliga att överblicka. Almarna Ă€r ocksĂ„ kraftigt identitetsbĂ€rande för den unika gotlĂ€ndska kulturmiljön med lövĂ€ngar och allĂ©er, som kommer att vara svĂ„ra att Ă„terskapa om trĂ€den försvinner innan det finns resistenta alternativ att ersĂ€tta dem med.
NÀr utbrottet ökar i styrka sker det som en vÀxande snöboll. Nya döda trÀd leder till nya skalbaggar som infekterar fler. Ju fler sjuka trÀd, desto svÄrare Àr det att under sommaren hitta alla, och att under vintern hinna destruera de som hittats. DÀrför Àr det sÄ svÄrt att vÀnda trenden nÀr snöbollen vÀl kommit i rullning. Exakt nÀr den gör det vet vi bara i efterhand, men att antalet döda trÀd mer Àn fördubblats pÄ tre Är Àr mycket illavarslande och liknar utvecklingen nÀr Malmö och andra orter började tappa kontrollen.
Denna ökning sammanfaller med en annan förÀndring. Gotlands markÀgare blir allt mer intresserade av att för egen rÀkning ta hand om sina sjuka trÀd, för det vackra virkets eller brÀnnvedens skull. 2023 önskade dÀrför 20 markÀgare sjÀlva ta ansvaret för att trÀden destruerades i tid, istÀllet för att lÄta Skogsstyrelsen frakta bort de avverkade stammarna. Inför sÀsongen 2024 hade siffran ökat till 77.
Detta Àr förstÄeligt, men samtidigt mycket orovÀckande. Det Àr nÀmligen lÀtt att missbedöma omfattningen av detta arbete, eller den egna möjligheten att utföra det. NÀr Skogsstyrelsen under sommaren 2024 gjorde Äterbesök, fann de att var femte sÄdan markÀgare hade lÄtit sina almar ligga kvar, obarkade. Ur var och en av dem hade det flugit tusentals skalbaggar, vilket kraftigt bidragit till den fortsatta smittspridningen.
GÄngar efter mÀngder av almsplintborrar som klÀckts under barken.
Trenden verkar fortsÀtta. De förfrÄgningar som Skogsstyrelsen hittills gjort i Är pekar pÄ att drygt 120 markÀgare kommer att vilja behÄlla sina stammar 2025. Om var femte av dem inte lyckas avbarka dem kommer runt 25 högar av almstockar fulla med skalbaggar att ligga orörda nÀr sommaren kommer. Totalt handlar detta om hundratals stammar, kanske runt 10 procent av alla som över huvud taget hittades pÄ Gotland under sommaren 2024.
Ytterligare en försvÄrande omstÀndighet Àr att avbarkningen krÀver avancerad skördarutrustning. SÄdan Àr svÄr att fÄ tag i pÄ Gotland, och om 120 markÀgare under slutet av vÄren 2025 ska slÄss om dessa resurser, som samtidigt redan anvÀnds för att fÀlla och avbarka öns alla övriga sjuka almar, kommer de inte att rÀcka till. DÀrför Àr det troligt att det i slutÀndan blir betydligt fler Àn 25 markÀgare som inte klarar av att avbarka stammarna i tid.
I maj 2025 kan det alltsÄ flyga skalbaggar ur fler Àn 1 000 gotlÀndska almstockar som borde ha varit avbarkade. Detta skulle leda till tusentals nya infektioner, och lÄngt över 7 200 sjuka trÀd i inventeringen 2025. Om denna siffra landar pÄ 12 000 eller 20 000 trÀd vet vi inte, men oavsett vilket Àr det troligt att denna ökning Àr mer Àn vad almsjukebekÀmpningen klarar av. Malmös sorgliga öde skulle upprepas Àn en gÄng. DÀrför kan det kommande halvÄret vara avgörande för almens hela framtid pÄ Gotland.
Hög med avverkade almar som markÀgare skulle tagit om hand, men lÀmnat kvar. Konsekvensen har blivit en explosion av almsjuka i nÀromrÄdet.
För att förhindra en explosion av almsjuka nÀsta sommar mÄste vi arbeta gemensamt. Saneringsarbetet mÄste fÄ tillrÀckliga medel för att göra relevant nytta, och vi mÄste alla förstÄ vikten av att sÄ mÄnga smittade trÀd som möjligt blir avbarkade innan maj mÄnad.
Ăn finns det hopp att fĂ„ ner mĂ€ngden almsjuka pĂ„ ön men klockan klĂ€mtar. Var inte bidragande till att Gotlands stora almar försvinner.