I det stora växthuset på Österby huserar numera de två företagen Kryddsmedjan och Ninas blommor, som drivs vardera av Josefine Karlsson och av Nina Loquist. Ute blåser det snålblåst och våren tycks tveka men inne i växthuset är det varmt och skönt. Efter en helg med rekordvärme tycks dock hoppet om en stundade vår börjat spira för nu börjar vårkrukorna dyka upp ute på trapppor och balkonger. Josefine Karlsson ger därför handfasta råd om hur man ska lyckas med årets mest efterlängtade blomsterkruka.

–Penséer är toppen! De håller länge, särskilt de småblommiga som jag själv föredrar eftersom de blommar så länge, dessutom är de så frosttåliga, säger Josefine och berättar om hur hon en dag kom ut i sitt odlingsväxthus i Dalhem och värmesystemet hade lagt av. Minus 18 grader stod mätaren på och alla penséer hade sloknat.

–Men de klarade sig, de låg ner men sedan rätade de upp sig! Det är faktiskt solen som kan vara det största bekymret.

Artikelbild

| PRIMULA.

Några andra praktiska råd från Josefine är att plantera sina vårblommor i så kallad urnjord som innehåller långtidsverkande näring.

–Då slipper man ägna tid åt att pytsa i näring och behöver istället bara vattna! säger hon.

För den som ytterligare vill förlänga blomningstiden, av exempelvis sina penséer som mycket väl kan blomma långt in på hösten, så kan man se till att knipsa av bladskaften när varje blomma blommat klart. Viktigt är dock att ta bort hela bladskaftet ända ner, inte bara själva fröställningen i toppen. Josefine Karlsson berättar att vi nordbor faktiskt planterar penséer på ”fel tid” av säsongen, på våren, för nere på kontinenten är penséen faktiskt en höstblomma.

–Men vi är ju så svältfödda på färg så här års! säger Josefine och skrattar.

Artikelbild

| PENSÉE.

–Man kan även plocka in lite körsbärskvistar, forsytia, magnolia och äppelkvistar, föreslår Nina Loquist som ett sätt att ”välkomna våren”.

–För min del är det en del av våren att även gå ut i naturen! Det är fint att se på allt som faktiskt kommer upp, som snödroppar och videkissar, säger Nina Loquist och ler kisande i det ljusa växthuset.