Krönika bison Jag, en soppoman. Hur stavas Garda(e)? En snöflinga! Julspel istället för klappar? Ringboms gravlax.

Obetänksamhet och entusiasm har gjort att jag nu har två soppor att förhålla mig till.

Jag blev ”soppoman” under mina reportageresor i öststaterna, innan Muren föll. Folk hade det fattigt och i affärerna fanns inte mycket att välja på. Men de flesta, i alla fall på landsbygden, ägde en liten bit odlingsbar jord. Det blev mycket rotfrukter och av dem kokades det helt underbara soppor.

Så fort jag får en chans kokar jag soppa. Nu senast, en gråtrist dag i veckan, en morotssoppa och en purjo-, potatis- och kålrotssoppa. Två fyrapersonerssoppor. Oftast är vi två i hushållet, men en tid har jag varit ensam. I frysen är det knökfullt, i kylskåpet likaså. Åtta portioner soppa som därför måste ätas upp!

Inga problem.

I en krönika citerade jag en annons om ”Julmarknad i Garde.” Nisse Hällegard från Ljugarn, numera bosatt i Uppsala, mejlar:

”Hej, har under mitt sjuttioåriga liv hört Garde benämnas med a och e på slutet. Varför kan man inte enas om en slutbokstav?”

Själv både skriver och säger jag Garda, men blir osäker och plockar fram en fritidskarta över Gotland från 1988. Där stavas socknen mellan Lye och Alskog med e. Även på en karta från 2018. Alltså Garde. Överens?

Brevbäraren kommer och jag går ut för att hämta posten. Det faller en ensam, dyblöt och skräckslagen snöflinga. Avbryter dagens skolelever lektionen vid vinterns första snöflinga och i skränande tumult springer bort till klassrummets fönster och ropar:

– Det snöar!

Det gjorde vi.

Kånkar in kilovis med glittrande överdådig julreklam och tar för givet att även årets julhandeln kommer att slå alla rekord. Eller? Julmarknad i Roma. Gott om folk och bra stämning. Påfallande många talar om klimatkrisen och om svältande barn. Och om något slags julspel, istället för vanlig julklappsutdelning. Jag fattade inte riktigt hur det går till, spelet tycks ha många olika regler. Syftet är i alla fall att drastiskt minska på julklappshögen. Alla – en familj i Dalhem blir 18 personer i jul – tycker det känns bra. Barnen också. En vanlig 100-kronorsjulklapp tycks i år vara ett gåvobrev från Rädda Barnen eller Röda Korset.

– Köpa julklappar för tusentals kronor när så många svälter, det tär på samvetet, säger en kvinna. Och tillägger: ”Och rean börjar ju redan på annandagen.”

I ett anfall av hybris gör jag ett sista försök att fånga ytterligare en lax. För kallrökning.

För detta köper jag grovt salt i affären och träffar Göran Ringbom från Hamra. Av honom får jag ett intressant recept på gravad lax. Blir den så formidabelt god som Göran påstår, då tänker jag nog inte avslöja receptet. Alla andra kommer ju då att kunna göra lika god gravlax som vi!

Påstår inte att jag börjar bli trött på soppa.

Men fem dagar i rad...

bison.gotland@telia.com