Krönika Ett resedrama. Den flitige putsaren. Tandborst med bakpulver. Körsbärsträden blommar! ”My wife Finland!”

Scener ur ett resedrama.

Om några minuter, 13.03, startar tåget från Zagreb i Kroatien mot Belgrad i Serbien, med ankomst 17.42. Jag har fått en bra plats i en kupé för sex personer. Hittills är vi bara två. En äldre man från Serbien och jag. Jag hälsar, men mannen är fullt upptagen med att torka sin sittplats närmast fönstret med en bit fuktat toapapper. Han tycks aldrig bli nöjd. Mig ägnar han inte en blick.

Jag är alltså ute och åker tåg. Från Stockholm, via Tyskland, Ungern, Kroatien, Serbien, Montenegro och Albanien. Drygt två dygn. Jag reser för att jag vill göra det innan kroppen hellre prioriterar korta promenader i hemmiljö, vilket naturligtvis är det mest miljövänliga. Men tåg är också bra. En finstilt notering på tågbiljetten berättar att jag bara på resan mellan München och Zagreb hjälpt miljön med 112,4 kilo mindre utsläpp. Det känns bra. Men egentliga anledningen till den långa tågresa är att jag ska använda den i en eventuellt så småningom utkommande bok. Jag gör research heter det på engelska, undersöker på svenska.

Kvar hemma vid skrivbordet hade jag inte träffat min medpassagerare, som nu har hämtat en ny fuktad pappersremsa och fortsätter göra ren sitsen. Inte heller hade jag kommit i kontakt med de femton deltagarna från det rikskommunala projektet ”Avfall Sverige”, som är på väg till Berlin för en konferens om hur kommunerna ska minimera och återbruka avfall. En av deltagarna, en trebarnsmamma från Lund, berättar att hon verkligen försöker leva som hon lär.

– I vår familj använder vi aldrig tandkräm, det går lika bra med salt eller bakpulver!, säger hon.

Det till åren komna tågsättet rullar i sakta mak genom det vårliga landskapet med 90 km/timmen, jämfört med snabbtågen mellan München och Berlin med en topphastighet på 340 km. ”Spola inte när tåget står stilla på stationen”, står det (översatt) på en skylt på toaletten. Körsbärsträden blommar och febril verksamhet ute på åkrarna orsakar stora moln ur harvad jord bakom traktorerna.

Kupékompisen har hämtat ytterligare en tredje bit vått papper och rengör nu frenetiskt det lilla fönsterbordet.

Funderar på att att stanna i Belgrad och skjuta på resan till Albanien ett dygn. Och köpa en tunn jacka, min täckjacka har plötsligt blivit plågsamt varm.

Trebarnsmamman från ”Avfall Sverige” skulle inte gilla det. ”Resursslöseri!” skulle hon nog säga.

Äntligen är min kompis nöjd. Han sätter sig på den rengjorda sitsen och lägger upp ett smörgåspaket på det nu skinande blanka fönsterbordet. Han tittar på mig där jag sitter och skriver.

– Journalist?

Jag bekräftar.

”My wife Finland”, säger han.

Lutar sig tillbaka. Och somnar.

Just nu torsdag kväll. Är i Belgrad. Endre 0-4 mot Täby.

Jag försvinner om en minut in i internetmörker.

Ge inte upp!

bison.gotland@telia.com