Det nya svenska språket är inte alltid så lätt.

I torsdagstidningen läste jag den här rubriken: ”Ska pitcha sina spel för de bästa.” Jag har tidigare ondgjort mig över att ”God jul” i julhandeln numera heter Merry Christmas, Rea (Sale), Vinst (Profit) och ett av de senare: ”Trevligt” (Najs). Och det finns säkert tusentals. Mina barn, i alla fall de yngre, suckar och himlar med ögonen när jag kommer igång.

”Have a nice day!” svarar jag då – inte.

I förra krönikan skrev jag om bilföraren som slog larm om en bil som kört av vägen norr om Roma. Hen hade dock inte tid att stanna för att kontrollera om det fanns någon i bilen. Inte tid?

En läsare mejlar:

”Tänk om den som såg bilvraket i själva verket var en mycket rädd person, som inte vågade erkänna sin rädsla utan istället sa att den inte hade tid att stanna.”

Jag svarar att jag förstår rädslan/obehaget. Men att inte ens stanna och kanske invänta nästa bil för att få hjälp är märkligt.

Vet inte varför jag den senaste tiden läst flera långa artiklar om ålderskrämpor. En handlade om hur man minskar risken att få demens.

Stimulera hjärnan (jag löser korsord). Var rädd om hörseln (har hörapparat). Kolla blodtrycket (bra enligt Hemse vårdcentral). Håll vikten (91 kilo. OK?). Fimpa (har aldrig rökt). Behandla dina depressioner (när Hammarby förlorar i fotboll?). Var social (tar inte ur hörapparaten i den allmänna bastun i hamnen). Undvik diabetes typ 2 (hur gör man det?).

Hyfsat resultat tycker jag, men kan trots det ändå inte handla mer än tre varor i affären utan lapp.

Nyligen avgjordes EM i friidrott. Och än en gång funderade jag: Varför sitter det en gubbe med en röd flagga vid höjd- och stavhoppet?

Alla ser ju ändå om ribban ramlar ner eller inte!?

Ett av mina favoritämnen som krönikör är berättelserna om den ekonomiskt helt fartblinda makteliten.

Nu senast handlar det om chefsdomarna i Högsta domstolen. Enligt en långvarig tradition ska domarna, när de går i pension, avbildas på oljemålningar utförda av kända konstnärer. Traditionen lades ner, men återupptogs i fjol. Förslaget att, av kostnadsskäl, istället avbilda de pensionerade HD-domarna med foton röstades ned.

I fjol avgick domaren Stefan Lindskog. En känd konstnär flögs in från New York. Resa, målning och förgylld ram kostade 225 000 kronor. Tidigare HD-domaren Marianne Lundius flögs till Amsterdam för att avbildas av konstnären Urban Larsson. Lundius bodde på femstjärnigt hotell tillsammans med sin make för 7 130 kronor – per natt. Totalkostnad för konstverket 200 000 kronor.

– Det handlar om historieskrivningen av Högsta domstolen som institution, förklarar Högsta domstolens kanslichef Måns Wigén.

”Pitcha” på gutamål – eller rikssvenska.

Någon?

bison.gotland@telia.com