Krönika Mitt löfte att inte köpa några julklappar i år höll inte. Jag sitter på färjan fem dagar före julafton och summerar. Ett spel, en mössa och några julkuvert med pengar till barnbarnen, egen tillverkad sirap till barnen och en ännu inte köpt julklapp till henne jag delar julgran med. Cirka 1 500 kronor för hela ”kalaset”, det är inte så mycket i dessa hysteriska jultider, men ändå 1 500 kronor mer än löftet.

Borde jag skämmas?

I det glada sorlet på julmarknaden står två män, ungefär i min ålder, och samtalar om krämpor. En har haft en stroke, den andre har fått nya höftleder. Plus en del andra skavanker. Olika mediciner ingår också i samtalet.

När de är på väg att skiljas säger han med höftlederna:

– Men så länge man kan sova utan käpp ska man inte klaga.

Blir varm om hjärtat när jag läser artikeln om Motorföreningen Daca på Gotland, som bjöd behövande och utsatta barn på bio, inklusive popcorn och julklappar. Föreningen delar även ut nallar till barn som tvingas tillbringa julen på sjukhus.

All heder och en riktigt God jul till er!

Utanför fönstret i en lägenhet på Lidingö, där jag fortsätter skrivandet, är träden vackert vita av snö. Barn åker pulka i en livsfarlig backe med en massa träd. Bör jag gå ut på balkongen och ropa varnande? Nej, det finns två mammor där och de blir nog sura om jag lägger mig i. När jag kommer hem vill jag gärna göra en snölykta på terrassen. Det gjorde jag alltid förr då det fanns jular med snö.

Denna morgon fanns det sex mejl i min inkorg. Ett med reklam om ett fjärran flygmål, ett med ett meddelande att jag vunnit 65 miljoner, tre om lockande storvinster på nätkasino och ett från Wera Svensson i Visby. Hon har blivit av med pass och kreditkort i Ukraina och behöver låna 18 000 kronor för att kunna komma hem.

Nej, jag skickar inte ett öre och Wera blir nog inte sur på mig, för allt är ju bara en internetbluff för att lura mig på pengar.

Mitt brutna julklappslöfte ger mig ingen ro. Om jag hållit tyst, eller inte lovat något över huvud taget, då hade jag nu kunnat luta mig tillbaka och inte brytt mig om den hysteriska julkommersen, samtidigt som miljoner barn är på väg att svälta ihjäl i Afrika. Man vill ju helst inte bli störd av sånt mitt i julfriden. I ett sent skede i denna personliga ”livskris” kommer jag att tänka på klimatkompensation. Flyger jag för 5 000 kronor ska jag samtidigt spendera lika mycket på något som är bra för klimatet. Så är det tänkt.

Går det inte lika bra att humanitetkompensera? Glad över den tanken kvittar jag de köpta julklapparna mot en summa pengar till Rädda Barnen. Och genast känns det bättre. Skenheligt?

Visst, men ändå...

God jul, gör snölyktor!

bison.gotland@telia.com