Visby omges av en ringmur. Den har under århundrandena fått sina törnar och den har här och där delvis raserats. Men den finns där till allmänt beskådande. Men vänta nu – hur är det med möjligheterna till just beskådande? Lyfter vi med stolthet fram ringmuren? Nja, det är dåligt med det.

Om man utifrån vill komma nära muren får man vara beredd på att bränna sig på nässlor, bli huggen av ormar och skära sönder benet på någon ölburk eller tomflaska. Vill man i stället betrakta muren på lite avstånd får man mest se en massa bilar.

I murens sydöstra hörn, på båda sidor om Söderport är muren som resligast. För att förstärka skönhetsupplevelsen har man påpassligt placerat en skräpig cykelparkering och en inte särskilt vackrare parkeringsplats där.

Om nu inte en tilltänkt betraktare redan skrämts bort av bilarna som i hög fart regelbundet dundrar in genom Söderport.

Och om det inte stack upp ett torn här och där skulle man från en utsiktspunkt inne i innerstan knappast veta att det fanns en ringmur; inte ens i det sydöstra hörnet med den resliga murdelen. Här har man verkligen ansträngt sig att gömma muren. Ett ruckel i form av en före detta kinakrog, ett annat ruckel, med en nödtorftig make-over till en i och för sig fungerande restaurang och ett blått, tämligen intetsägande, hus som definitivt gör alla möjligheter till murbetraktande omöjligt. Skäms vi för att visa muren?

Här finns en potential att skapa norra Europas vackraste torg (sydeuropeiska småstäders torg kan Visbys torg aldrig tävla med i skönhet och kulturupplevelse). Ett torg som ”tryckts upp” i direktkontakt med muren på båda sidor om Söderport efter att grävskoporna fått avlägsna nyss nämnda hus, tepaviljong och vinstuga, konstgalleri och liten utomhusscen (och bostäder/butiker i det som nu utgör de västliga två tredjedelarna av torget). Och muren! Den präktiga muren direkt tillgänglig. Ett kulturellt och estetiskt lyft! Nej, varför skulle vi visa upp något sådant när vi kan bjuda på de befintliga rucklen och det skymmande, skrymmande blå huset.

Det är de husen som ska bevaras.

Det är den fallfärdiga kiosken från sent 1940-tal som ska bevaras.

Det är det blå huset, som det går tretton på dussinet av i det här landet, som ska bevaras. Och det är det som påstås vara (ingen kan se det) ett gammalt bulhus som ska bevaras. Muren verkar vi skämmas över. Bevare mig väl!

Hiss

Siri Hustvedts ”Minnen av framtiden” – spring och köp och läs!

Diss

Om budskapet inte gått fram: Nuvarande Södertorg, men framförallt, oviljan och oförmågan att göra något åt det!