Mitt källarförråd är fullt. Genast börjar tankarna vandra. Kanske finns det något ytterligare förråd ledigt i huset. Men stopp – varför har jag över huvud taget saker i ett förråd i källaren? Varför sparar jag saker jag inte använder? Om jag inte använder dessa saker betyder väl det att jag inte behöver dem?

Vårt förhållande till saker, till ting är milt sagt komplicerat. Det talas och skrivs en hel del dessa dagar om minimalism, det vill säga ett förhållningssätt som går ut på att omge sig med få, men verkligt användbara, saker. Förhållningssättet passar som hand i handske med en ökad miljömedvetenhet och en ökad insikt om att jordens resurser inte är obegränsade. Trots detta hetsar reklamen oss till ökad konsumtion. Ökad konsumtion är också en mycket viktig beståndsdel av den ekonomiska tillväxten. Och ska man tro det stora flertalet politiker och ekonomer är ständig tillväxt själva grundvalen för vår lycka och vårt välstånd. Några belägg för detta finns inte. Men propagandan för att det förhåller sig på det viset är öronbedövande. Politiker går gärna hand i hand med konsumtionshetsarna. Vissa hävdar till och med på fullaste allvar att det är just tillväxten som ska lösa alla våra miljö- och klimatproblem. Man behöver inte vara Einstein för att inse att det är precis tvärtom. Men som sagt – propagandan är öronbedövande.

För mig är annars minimalism huvudsakligen en riktning inom konst och arkitektur (och även inom mode, musik med mera). Det handlar då om en form av avskalad elegans. En estetik ihoptvinnad med funktion. Det vackra är det användbara, det nyttiga, det funktionella. Och det funktionella är vackert. Funktionalismen (funkis) inom arkitekturen har en klar minimalistisk framtoning. Inom konsten (kolla till exempel in verk som The Dinner Party (finns också som bok!), ”Rainbow Picher” och ”Earth Birth” av Judy Chicago) handlar minimalism om att uttryck sig så enkelt som möjligt, utan några större åthävor – utan att förlora i uttrycksfullhet.

Artikelbild

Minimalism inom alla områden kan alltså sägas vara ett sätt att faktiskt höja värdet på tingen. Varje sak blir mycket värdefull om den är vald med största omsorg och eftertanke. Men det är också ett sätt att samtidigt fokusera på människorna i vår omgivning. När sakerna blir färre, när vår strävan efter att skaffa mer saker avklingar – ja då blir vi människor viktigare. Ett minimalistiskt förhållningssätt kan på så vis sägas vara ett humanistiskt förhållningssätt.