Det här med att resa är verkligen inte min grej. Redan flygplatsområdet i Visby upplever jag som en omöjlig labyrint att ta sig igenom. När man äntligen hittat rätt till parkeringen så ska man sätta i sitt bankkort i en automat vid en vägbom. Jag sätter i kortet och det står: ”Var god vänta!” på displayen. Jag väntar och väntar men ingenting händer, den ber mig aldrig trycka in min kod. Jättestressad tar jag ut kortet och försöker om och om igen medan klockan tickar på mot avgång. Jag stirrar och stirrar på displayen och precis när jag ska ge upp råkar jag se att vägbommen har öppnats. Jag måste ju ha sett hur dum ut som helst som sitter och glor i en display med bommen uppe. Men varför står det:” Var god vänta!” och inte ”Varsågod att köra!”? Det undrar jag.

Halkar in på flygplatsen, där är inget sig likt, kassorna där man brukar visa sin biljett och lämna in väskan täcks av byggplast och informationen om hur man ska göra istället är knapphändig. Några minuter innan avgång är jag vid gaten. En tavla säger att flyget till Arlanda ska gå nu och att boarding pågår. Det är ingenting som pågår. Alla i vänthallen sitter ner. Tanten bredvid mig löser korsord i godan ro. Har jag missat avgången? Jag frågar tanten som utan att titta upp från sitt korsord säger:

– Planet är försenat.

– Jaha, hur vet man det då? undrar jag.

– Det sa de i informationen, säger tanten.

Jag kommer nyss från informationen och där sa de inte ett ljud.

Sedan bara fortsätter det. På Arlanda hittar jag ganska direkt stolpen där det står buss 801 och Uppsala. Det är tydligen bara jag som ska åka dit för jag är alldeles ensam. Däremot är det säkert 30 personer som står en bra bit bort vid en skylt som säger ”buss 9, tillfälligt avbrott”, jag undrar vart alla de där människorna ska åka? Buss 801 kommer och kör förbi mig i full fart och bromsar in vid ”buss 9, tillfälligt avbrott”, det är tydligen där man ska stå. Jag får halka mig fram i snömodden så gott det går och hinner precis med bussen.

Hotellet, där jag ska bo, har självincheckning. När jag checkar in mitt i natten så har man glömt lägga ut nyckeln till mitt rum. Jag blir stående i tio minusgrader i en halvtimme innan jag får hjälp.

Flygplatsparkeringen i Visby mitt i natten, en man försöker köra ut genom samma bom han kom in genom och får svåra problem. Äntligen ute på andra sidan ser jag att jag betalat 330 kr för två dagars parkering. Nästa gång parkerar jag i stan och tar taxi ut till flyget, det blir billigare och betydligt lugnare.