I morgon är det tjugondag Knut och julen dansas ut. Granen har gjort sitt. Men kom ihåg, klä inte av granen helt. Något litet pynt måste du lämna kvar, om lyckan ska stå dig bi. Det är ungefär som att man alltid ska ha en slant i fickan, annars pinkar hundar på en. Min mamma sade så och ingen vovve har lyft på bakbenet mot mina stövlar, som alltid innehåller en 25-öring. Alla granar hamnar inte på sophögen. Plastvarianten återbördas till förrådet. Den som tvekade inför julen (plast- eller naturgran?) vill jag tipsa om ett stilfullt alternativ. Jultall. Funkar alldeles utmärkt, enligt en kär gammal vän.

Lite sent påkommet, men vill ändå uttrycka min åsikt om vad som alltid måste återfinnas på ett julbord. Tre saker; skinka, rödbetssallad och risgrynsgröt. Jag är dock benägen att addera en fjärde delikatess. Kroppkakor! Allt övrigt lämnar mig kall. Och på soffbordet, framför TV:n, ska det finnas en aldrig sinande kvantitet glögg (Blossa 15 procent) och skumtomtar.

Så till tiotusenkronorsfrågan, vad dricker man till denna spis? Ingen människa med normalt fungerade smaklökar lapar Blossa till skinkan. Lyckligt lottade inmundigar Gotlandsdricka i djupa klunkar. Julmust fungerar för all del. Fick för första gången smaka mumma i julas. En mysko blandning av sockerdricka, vin och öl. Här följer mitt betyg på denna mixtur. Inte nog med att den smakar skit, den har en konstig bismak också. Träffande beskrivning, om jag får säga det själv.

Nåja, Gotlandsdricka var hellre ingen höjdare första gången, men man vänjer sig med åren. Kan mycket väl bli så att mumma utgör huvuddrycken på min hundraårsdag, om nu inte landshövdingen dyker upp med bubbel. För det ska du veta, champagne är det näst bästa jag vet. Sorgesamt för en person med läskedrycksbudget. Säger som Winston Churchill, ”champagne ska vara kall, torr och gratis”.

Därmed är julen återbördad till förrådet och nästkommande avlägsen som horisonten på prärien. Nyårslöften ligger jag lågt med. Tränar man regelbundet, äter nyttigt (nåja), och inte dras med ohälsosam övervikt eller röker, vad finns då kvar att förbättra? Det finns ju ständigt nya utmaningar och missräkningar som ändå rubbar på det planerade. Vad jag hoppas på inför varje nyårsafton är att smällarna sparas till tolvsnåret. Bränn av hela förrådet medan Micke Persbrandt står på Skansen och reciterar Nyårsklockan. Och inte som nu, börja panga ett halvt dygn innan. Att få folk att fatta detta är väl som att diskutera kvantfysik med grannens katt. Jag är inte skotträdd, men min hund Bella, är det. God fortsättning på 2019!