Åska och hagel – på en timme sjönk temperaturen från 23 till 13 grader och sommaren blev till höst. Det visar Facebook tydligare än utomhustermometern. Mitt flöde fylls av sol, värme och gotlänningar på charter som flyr den annalkande vinterkylan. Någon landade i Spanien och skrev ”Alicante. Bara 34 grader...”. En annan hyrde båt, låg vid poolen och tog den där obligatoriska bilden på bruna ben med drink i knät och vajande palmer mot en klarblå himmel. ”Ayia Napa, Cypern. Härligt”. Gråblek i hyn är jag inte så lite avundsjuk.

Livet på sociala medier är som livet i stort, både svart och vitt. En kompis har genomgått en jätteoperation och kämpar för att komma igen. Bilderna på hans ärr i Facebooks flöde får mig att häpna över människans förmåga att läka. Några har ärren i själen, utbrända tankar de energi från oss som ännu har och delar med oss. Andra finns inte mer i det jordiska livet, men seglar som spökskepp på nätet för alltid. Det känns sorgligt men fint att se Facebook tala om att de skulle ha fyllt år och läsa vännernas känslor och saknad.

Men sociala medier ger mig ändå mest glädjetårar och roliga stunder. Jag har en hemlig passion – jag är nästan beroende av att se på klipp från Idol och talangprogram på Facebook. Efter juryns allt för snabba och ofta helt felaktiga bedömning av de tävlandes yttre sjunger blyga tonåringar och bastanta tanter som gudar på scenen. 13-åriga Courtney Hadwin smyger in på scenen i America´s Got Talent och vågar först inte möta juryns blickar. När hon öppnar rösten får alla gåshud. I tonåringen från USA har Janis Joplins själ flyttat in. Publiken står upp totalt hänför och när Courtney efteråt kramar om sin pappa på scenen medan kameran sveper runt dem i långa åkningar och guldkonfetti regnar ner från taket, då är det omöjligt att hålla tårarna av lycka tillbaka.

Artikelbild

Men det finns också en annan sida. De som drunknar på nätet, som blir beroende nästan som av casinospel. Livet är ändå här och nu och borde vara fyllt av riktiga vänner istället för av mobiler. Hemma orsakar smartphones livliga diskussioner. Kanske gör de oss faktiskt dummare? Dumphones stjäl vår uppmärksamhet och jag har turen att ha varit barn utan. Men nästa generation leker inte i skogen och bygger kojor, de är praktiskt taget uppvuxna med en smartphone i ena handen och en surfplatta i den andra. I öns skolor är stora delar av undervisningen helt baserad på digitala hjälpmedel och välskrivning och handens skapande utdöda kunskaper. Om elevernas egna hjärnor alls kommer att fungera på ålderns höst, det är det ingen som vet idag.