Logga in
Ibland vill jag bara stänga av allt Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

Benknäckargänget

Almedalsveckan har fått en ny höjdpunkt.

Och den handlar inte om politik.

Den handlar om fotboll.

I morse anmälde marknadschef Patrik Björkander Gotlands Media till den nya fotbollscupen som ska avgöras på Paviljongsplan (läs mer om den här).

Det är inte klart vilka som tagits ut till laget, men som lagkapten för unga och talangfulla Kappelshamn, öns nästa storlag, skulle jag bli grymt besviken om jag inte färgar.

Det har förvisso snackats i fikarummet om att herr lagledare kräver ekonomisk kompensation för att garantera en plats i startfemman. Om detta är vi inte riktigt överens. Jag menar att den kompensationen kanske borde utgå åt andra hållet.

Men det är, som allt annat, en förhandlingsfråga och jag tänker sätta min agent på den saken.

Sen måste jag lösa det juridiska med klubben också, inte självklart att de släpper mig till en plojturnering hursomhelst. Det är ju en försäkringsfråga.

Men om jag nu skulle bli aktuell för spel hoppas jag att public service bjuder upp till dans. Och kanske Annonsbladet? Och kanske Gotlandsguiden, layoutkungen Johan Kurelid ska visst vara i sitt livs form.

Det är derbykänslan man vill ha.

Nu tar jag helg.

 

Ses!

Ibland vill jag bara stänga av allt

Om jag inte hade haft det jobb jag har så hade jag provat att stänga av sociala medier. Helt.

Flera personer i min närhet har valt bort Facebook och Instagram eftersom det tar för mycket tid och inte tillför något av värde.

Det där med "värde" kan man diskutera naturligtvis, och för mig i min yrkesroll går det inte att bortse från vikten av att följa med i diskussioner och följa olika företag och diskussioner.

Men rent privat?

Jag är skeptisk.

Jag tycker mig också se en skillnad i hur vi använder exempelvis Facebook nu jämfört med för några år sedan. I dag är det fler inlägg som bara syftar till att marknadsföra olika saker, på bekostnad av det privata som från början var det som väckte mest engagemang. 

Därvidlag skiljer jag mig inte från mängden. Jag använder Facebook för att dela jobbrelaterade saker och lobba för olika frågor som engagerar mig. När jag någon gång delar privata saker ser jag vilken effekt det får på mig, för då fastnar jag i hamsterhjulet. Jag kan inte låta bli att kolla hur många som gillat, vem som gillat och om någon kommenterat, vilket tar tid och om jag ska vara ärlig inte ger mig någonting.

De personer jag känner som stängt sociala medier säger sig heller inte sakna dem.

Jag har fattat ett aktivt beslut att försöka minska min skärmtid när jag inte är på jobbet. Vilket är lättare sagt än gjort ska jag vara ärlig att säga.

Första steget var att införa mobilförbud i sängen. Egentligen en självklarhet då all forskning jag sett tycks visa på samband mellan svårt att sova och skärmtittande i sovrummet. 

Hur resonerar du? Tar sociala medier för mycket av din tid? Och vad gör du i så fall åt det?

 

 

Hylla den som hyllas bör

Det konstiga är att det dröjde ända till 2019 innan mediebranschen på Gotland ordnade en egen gala för att hylla duktiga medarbetare och lokal journalistik.

Det finns galor för det mesta i dag, vi bevakar många av dem och skriver alltid om allehanda pristagare från alla tänkbara branscher. Men det blir lite som bagarens barn antar jag. 

LÄS MER: Gotlänningen fortsätter att uppmärksamma medier

Nu är detta i alla fall åtgärdat, bättre sent än aldrig. I lördags arrangerades den första Mediegalan, arrangerad av Gotlänningens Tryckeri AB. Det är ingen nyhet att vår bransch är satt under stor press. Journalistiken i allmänhet, och lokal journalistik i synnerhet, är hotad från många håll, inte minst ekonomiskt.

Vikten av att både sätta fokus på hur viktig den lokala journalistiken faktiskt är för vårt samhälle och att också kunna lyfta och hylla duktiga medarbetare, kan inte underskattas.

Åtta kategorier fanns det, och jag är stolt och glad över att kunna kalla dessa värdiga pristagare för mina kollegor.

Vissa kanske lite mer än andra. För mig personligen har Magnus Ihreskog, som fick priset som Årets journalist, betytt otroligt mycket. När jag en gång började på Gotlands Tidningars sportredaktion som resultatnisse var det han som blev idolen och som jag gjorde mitt bästa för att försöka efterlikna. 

Nu kan ingen härma Magnus Ihreskog, men att ha honom som ett slags förebild och riktmärke var antagligen avgörande för mig i min journalistiska karriär som tog mig vidare till stora Expressen och sedan hem igen till den roll jag har i dag som redaktionschef på Gotlands Tidningar och Helagotland.se.

LÄS MER: Pristagaren: "Kanske viktigare än någonsin"

Övriga pristagare blev:

Årets avslöjare: Eva Klint Langland, Gotlands Allehanda.

Årets krönikör: Mien Niklasson, Gotlands Allehanda.

Årets radiopersonlighet: Amanda Heijbel, P4 Gotland.

Årets driv: Christer Bjöhle, Horisont.

Årets kommunikatör: Thomas Zielinski, Länsstyrelsen.

Årets hux (ungefär: minne): Ola Sollerman, Gotlands Tidningar.

Årets överraskning: Mattias Karlsson, Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda men kanske allra mest Helagotland.se där den unika dokumentären om Levide IF kan ses.

Därför fungerar Mediabaren

För tre år sedan ungefär bollade vår försäljningschef Mikael Ogestad upp idén första gången.

En direktsänd after work med nya gäster varje gång, intervjuade på scen. Jag sa att "nä det går aldrig".

Det fick jag äta upp.

Nu är vi inne på tredje året och konceptet växer sig bara starkare. I fredags var det publikrekord på Wisby Strand, och sändningen på webben har setts av många i efterhand. Gästerna i fredags var socialdirektör Marica Gardell, entreprenören Tobbe Larsson och rutinerade poltikern Brittis Benzler (V).

>> Du kan se hela programmet här

Vi har inte uppfunnit hjulet på något sätt. Jag brukar beskriva programmet som en lokal variant av "Skavlan". 

För mig som intervjuare har det varit ett ovant format att lära sig, jag har ingen bakgrund inom tv och det är annorlunda att prata med människor inför publik och i direktsändning. Inga livlinor, blir det fel så blir det.

Men samtidigt är det ett trevligt format, och det är därför jag tror att det fungerar gång efter gång. Vi släpar inte dit människor en fredagskväll för att vara elaka mot dem. Samtidigt vet alla att vissa frågor måste ställas, men det görs ändå i något slags samförstånd.

Brittis Benzler och Marica Gardell stod kvar och pratade en stund efter programmet i fredags, och Brittis menade att den typ av format som Mediabaren är behövs i den allt hårdare samhällsdebatten, en plats där man möts och samtalar men inte nödvändigtvis måste stå till svars för något särskilt som det ofta blir när politiker och beslutfattare intervjuas på nyhetsplats.

Själv är jag ödmjuk inför uppgiften. Programmet blir inte bättre än det jag och gästerna tillsammans levererar. 

Den 15 november är det dags igen, höstens sista program. Egentligen skulle det ha varit i december, men då alla har så mycket att göra inför jul valde vi ett tidigare datum.

Ni är välkomna till Wisby Strand, eller så kan ni titta här på Helagotland.se!

Varför orkar ni hata Greta?

Jag fascineras av hatet mot Greta Thunberg. Det är skrämmande och deprimerande, men likväl fascinerande.

Här har vi en 16-årig tjej som får träffa världens största ledare, tala inför hela FN, får sina ord projicerade på skyskrapor i New York, når miljoner och miljoner via sociala medier, som startat en global miljörörelse och som beundras över hela världen.

Ändå detta hat.

Beror det på att hon är kvinna? Är det för att hon är ung? Är det för att hon råkar ha en känd mamma som stämplats som "pk-maffia" av nättrollen? Eller beror det på att hon pratar om klimatet?

Hatades Al Gore lika mycket och intensivt när han turnerade världen runt och varnade för klimatkrisen? Han fick säkert sin släng av sleven, men jag kan inte tänka mig att han lyckades piska upp samma känslor hos sina meningsmotståndare.

Meningsmotståndare förresten. Att klimatfrågan är viktig och att vi tillsammans måste göra stora förändringar, är det ens något att diskutera? Javisst, man kan vara klimatförnekare, och sådana finns det rätt många, men alla de som mobiliserar mot Greta Thunberg kan väl omöjligt vara helt faktaresistenta.

Alltså är det något annat med henne som provocerar, tänker jag. Kvinna. Ung. Modig.

Det är också fascinerande att läsa om hur hon, enligt trollen, likt en marionett styrs av dolda (läs: onda) krafter som har en djävulsk plan som snart ska sättas i verket.

Problemet är bara att, som jag förstår det, att denna djävulska plan är att rädda världen från undergång. Hennes motståndare är alla de som traditionellt tjänar pengar på dolda agendor och djävulska planer, det vill säga storbolag, tung industri och oljebolag.

Och ändå sitter till synes helt vanliga svenskar och hatar denna 16-åring som på ett år åstadkommit större avtryck i världen och gett Sverige mer internationell kredd än... tja, än vem som helst. Jag vet inte ens vem hon ska kunna jämföras med.

Jag är i alla fall stolt över att Greta Thunberg är svensk. Och jag hoppas att hon orkar fortsätta att göra sin röst hörd.

Har de smakat starkt i Moderaterna?

Sverige står inför stora utmaningar.

Skola, vård, omsorg. För att inte tala om klimatet, kriminalitet och integration.

Så vad väljer då Moderaterna att lyfta i samhällsdebatten? Jo, att Systembolaget borde ha öppet på söndagar.

Jag har tydligen missat att det är en grundläggande och viktig demokratisk rättighet att kunna köpa vin och sprit på söndagar, och att den frågan är så viktig att den föräras ganska stor uppmärksamhet.

Om man ser till vad vårt land verkligen behöver, är ökad tillgång på alkohol en fråga som bör prioriteras?

Debattören Edvard Hollerz skrev i Gotlands Allehanda i tisdags att "Moderaternas förslag kan på så sätt sägas vara tämligen vardagsnära, då det kan bygga på analysen att den som vill ha öl till en middag med vänner eller släkten har att kämpa mot en krånglig vardag".

Han utvecklar sitt resonemang vidare till att förslaget helt ska ses som ett sätt att underlätta för den stackars stressade medelklassen som inte hinner köpa all sin sprit på vardagar innan klockan 18 och lördagar innan klockan 15.

Han bortser från det faktum att den som vill ha en öl till söndagsmiddagen med fördel kan köpa denna på vilken stormarknad som helst i dag där utbudet av 3,5:or är i princip obegränsat. Men Hollerz och den stackars medelklassen han skriver om kanske behöver sina 7,2:or...

Problemen med en ökad alkoholkonsumtion, alla de kostnader och all den misär den orsakar sopar han bekvämt under mattan med svepande formuleringar om att det ändå finns smuggelsprit att köpa för den som vill.

Den här typen av populistiska förslag från ett krisande parti gör det inte bara lätt att ana desperation, det får mig också att fundera på om inte spinndoktorerna smakat starkt.

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer