Logga in
Turbulent kring Gotlands Lucia Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

Därför kan du inte läsa allt gratis

”Om ni tycker att detta är viktig borde ni låsa upp så att alla kan läsa”.

”Ni är giriga”.

”Helagotland tycker att vi alla kan drunkna eftersom de har låst artikeln”.

Det här är några kommentarer från vår Facebooksida den här sommaren, och det handlar om att vi har en betalmodell som gör att alla inte kan läsa allt vi gör gratis.

Jag trodde att den här debatten var död, men det är den uppenbarligen inte. Det finns en känsla hos vissa att allt på internet ska vara gratis, och så även de artiklar som vi producerar.

Det är drygt ett år sedan vi införde vår betalmodell. Det är en så kallad frekvensmodell där vi ger bort ett antal artiklar gratis under en rullande 30-dagarsperiod.

Vissa artiklar väljer vi också att hårdlåsa, vilket innebär att det är omöjligt att läsa dem om man inte är betalande prenumerant. Om man prenumenerar på papperstidningarna GA eller GT så har man naturligtvis tillgång till allt material på Helagotland.se

Den kritik vi får handlar oftast om att man inte kan läsa blåljusartiklar om exempelvis bränder eller olyckor eftersom man tycker att detta är av allmänintresse.

Så här resonerar jag kring det:

  • Så kallade VMA-händelser är alltid upplåsta och tillgängliga för alla. VMA betyder Viktigt Meddelande till Allmänheten, och där har vi som nyhetsförmedlare ett ansvar att se till att så många som möjligt kan nås av informationen.
  • Stora strömavbrott är alltid upplåsta. Det är inte alltid VMA-status på detta, men vi anser att påverkan på människors liv är så pass stor att vi måste hjälpa till att sprida informationen.
  • Bränder är inte per automatik upplåsta. Men om en brand hotar fastigheter eller infrastruktur låser vi upp, liksom om räddningstjänsten inte får branden under kontroll inom rimlig tid.
  • Detsamma gäller olyckor. Om en länsväg blir avstängd under en längre tid låser vi upp för att ge människor möjlighet att dela artikeln och hjälpa varandra att undvika köer och att vara i vägen för räddningspersonal.

Allt annat är låst, eller frekvenslåst.

Anledningen till det är självklar. Det kostar pengar att producera lokal journalistik, och vi anser att det vi gör är värt att betala för.

Väldigt få företag ger bort sina produkter gratis.

Och vad beträffar anklagelserna om att vi skulle vara giriga så tar jag lätt på dem. Att bli digital kund hos oss kostar en krona första månaden, sedan 99 kronor i månaden. Det är alltså lite drygt vad en starköl kostar på krogen, eller ungefär samma som en hämtpizza.

 

Turbulent kring Gotlands Lucia

Jag älskar luciatraditionen. Jag är inte så kristen av mig, men för mig handlar inte lucia heller särskilt mycket om religion, trots psalmerna och att Gotlands lucias stora högtid är i domkyrkan.

Det handlar om en stunds stillhet och eftertanke. Lite ljus i mörkret. Hopp om bättre tider.

Därför är jag glad och stolt över att Gotlands Tidningar kan arrangera Gotlands lucia för 80:e året. Många ska tackas för att evenemanget går att genomföra. Rolf Herman Wahlgren och Karolina Lyngstad som brinner för detta och styr ihop allt praktiskt. Sponorerna Linds Växthus och Järn AB Södertorg. Gotlands Medias platschef Johan Mattisson.

Det har varit turbulent kring Gotlands lucia de senaste åren. För två år sedan kapades omröstningen flera gånger, och vi tvingades införa det vi pratat om länge men aldrig genomfört, nämligen att lotta bland kandidaterna om vem som ska vara lucia.

Vi har genom åren fått viss kritik för att det är en omröstning, och det kan man ju tycka vad man vill om. Omröstningar engagerar, men känns något otidsenligt tycker jag.

Det har inte heller varit lätt att hitta kandidater till luciatåget. De senaste åren har vi i princip fått jaga efter personer som vill och har tid att vara med. Förra året fick den sjunde platsen fyllas av Rolf Wahlgrens lilla dotter, förvisso ett charmtroll men ändå ett exempel på att många vill ha luciatraditionen men få vill vara med.

I år är det jubileum, och då har Karolina Lyngstad gjort ett stort arbete med att få tidigare luciakandidater att ställa upp:

Ebba Kellström från Fårö (kandidat 2016), Lisa Björkegren, Atlingbo (2014), Alva Hansson, Levide (2014), Emilia Björnlund, Lärbro (2016), Angelica Siggelin, Hemse (2017), Ellen Broström, Träkumla (2017), Karolina Lyngstad, Dalhem (2009).

Programmet blir cokså lite annorlunda för att de ska hinna med. Vi har valt att fokusera på äldreboenden och sjukhem, platser där vi känner att luciornas besök gör mest nytta och sprider mest glädje.

Men för allmänheten blir det i domkyrkan som vanligt, klockan 19.00 den 13 december! Kom i tid, för det brukar bli fullt.

LÄS MER: Så blir Gotlands lucia 2019

Ibland vill jag bara stänga av allt

Om jag inte hade haft det jobb jag har så hade jag provat att stänga av sociala medier. Helt.

Flera personer i min närhet har valt bort Facebook och Instagram eftersom det tar för mycket tid och inte tillför något av värde.

Det där med "värde" kan man diskutera naturligtvis, och för mig i min yrkesroll går det inte att bortse från vikten av att följa med i diskussioner och följa olika företag och diskussioner.

Men rent privat?

Jag är skeptisk.

Jag tycker mig också se en skillnad i hur vi använder exempelvis Facebook nu jämfört med för några år sedan. I dag är det fler inlägg som bara syftar till att marknadsföra olika saker, på bekostnad av det privata som från början var det som väckte mest engagemang. 

Därvidlag skiljer jag mig inte från mängden. Jag använder Facebook för att dela jobbrelaterade saker och lobba för olika frågor som engagerar mig. När jag någon gång delar privata saker ser jag vilken effekt det får på mig, för då fastnar jag i hamsterhjulet. Jag kan inte låta bli att kolla hur många som gillat, vem som gillat och om någon kommenterat, vilket tar tid och om jag ska vara ärlig inte ger mig någonting.

De personer jag känner som stängt sociala medier säger sig heller inte sakna dem.

Jag har fattat ett aktivt beslut att försöka minska min skärmtid när jag inte är på jobbet. Vilket är lättare sagt än gjort ska jag vara ärlig att säga.

Första steget var att införa mobilförbud i sängen. Egentligen en självklarhet då all forskning jag sett tycks visa på samband mellan svårt att sova och skärmtittande i sovrummet. 

Hur resonerar du? Tar sociala medier för mycket av din tid? Och vad gör du i så fall åt det?

 

 

Hylla den som hyllas bör

Det konstiga är att det dröjde ända till 2019 innan mediebranschen på Gotland ordnade en egen gala för att hylla duktiga medarbetare och lokal journalistik.

Det finns galor för det mesta i dag, vi bevakar många av dem och skriver alltid om allehanda pristagare från alla tänkbara branscher. Men det blir lite som bagarens barn antar jag. 

LÄS MER: Gotlänningen fortsätter att uppmärksamma medier

Nu är detta i alla fall åtgärdat, bättre sent än aldrig. I lördags arrangerades den första Mediegalan, arrangerad av Gotlänningens Tryckeri AB. Det är ingen nyhet att vår bransch är satt under stor press. Journalistiken i allmänhet, och lokal journalistik i synnerhet, är hotad från många håll, inte minst ekonomiskt.

Vikten av att både sätta fokus på hur viktig den lokala journalistiken faktiskt är för vårt samhälle och att också kunna lyfta och hylla duktiga medarbetare, kan inte underskattas.

Åtta kategorier fanns det, och jag är stolt och glad över att kunna kalla dessa värdiga pristagare för mina kollegor.

Vissa kanske lite mer än andra. För mig personligen har Magnus Ihreskog, som fick priset som Årets journalist, betytt otroligt mycket. När jag en gång började på Gotlands Tidningars sportredaktion som resultatnisse var det han som blev idolen och som jag gjorde mitt bästa för att försöka efterlikna. 

Nu kan ingen härma Magnus Ihreskog, men att ha honom som ett slags förebild och riktmärke var antagligen avgörande för mig i min journalistiska karriär som tog mig vidare till stora Expressen och sedan hem igen till den roll jag har i dag som redaktionschef på Gotlands Tidningar och Helagotland.se.

LÄS MER: Pristagaren: "Kanske viktigare än någonsin"

Övriga pristagare blev:

Årets avslöjare: Eva Klint Langland, Gotlands Allehanda.

Årets krönikör: Mien Niklasson, Gotlands Allehanda.

Årets radiopersonlighet: Amanda Heijbel, P4 Gotland.

Årets driv: Christer Bjöhle, Horisont.

Årets kommunikatör: Thomas Zielinski, Länsstyrelsen.

Årets hux (ungefär: minne): Ola Sollerman, Gotlands Tidningar.

Årets överraskning: Mattias Karlsson, Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda men kanske allra mest Helagotland.se där den unika dokumentären om Levide IF kan ses.

Därför fungerar Mediabaren

För tre år sedan ungefär bollade vår försäljningschef Mikael Ogestad upp idén första gången.

En direktsänd after work med nya gäster varje gång, intervjuade på scen. Jag sa att "nä det går aldrig".

Det fick jag äta upp.

Nu är vi inne på tredje året och konceptet växer sig bara starkare. I fredags var det publikrekord på Wisby Strand, och sändningen på webben har setts av många i efterhand. Gästerna i fredags var socialdirektör Marica Gardell, entreprenören Tobbe Larsson och rutinerade poltikern Brittis Benzler (V).

>> Du kan se hela programmet här

Vi har inte uppfunnit hjulet på något sätt. Jag brukar beskriva programmet som en lokal variant av "Skavlan". 

För mig som intervjuare har det varit ett ovant format att lära sig, jag har ingen bakgrund inom tv och det är annorlunda att prata med människor inför publik och i direktsändning. Inga livlinor, blir det fel så blir det.

Men samtidigt är det ett trevligt format, och det är därför jag tror att det fungerar gång efter gång. Vi släpar inte dit människor en fredagskväll för att vara elaka mot dem. Samtidigt vet alla att vissa frågor måste ställas, men det görs ändå i något slags samförstånd.

Brittis Benzler och Marica Gardell stod kvar och pratade en stund efter programmet i fredags, och Brittis menade att den typ av format som Mediabaren är behövs i den allt hårdare samhällsdebatten, en plats där man möts och samtalar men inte nödvändigtvis måste stå till svars för något särskilt som det ofta blir när politiker och beslutfattare intervjuas på nyhetsplats.

Själv är jag ödmjuk inför uppgiften. Programmet blir inte bättre än det jag och gästerna tillsammans levererar. 

Den 15 november är det dags igen, höstens sista program. Egentligen skulle det ha varit i december, men då alla har så mycket att göra inför jul valde vi ett tidigare datum.

Ni är välkomna till Wisby Strand, eller så kan ni titta här på Helagotland.se!

Varför orkar ni hata Greta?

Jag fascineras av hatet mot Greta Thunberg. Det är skrämmande och deprimerande, men likväl fascinerande.

Här har vi en 16-årig tjej som får träffa världens största ledare, tala inför hela FN, får sina ord projicerade på skyskrapor i New York, når miljoner och miljoner via sociala medier, som startat en global miljörörelse och som beundras över hela världen.

Ändå detta hat.

Beror det på att hon är kvinna? Är det för att hon är ung? Är det för att hon råkar ha en känd mamma som stämplats som "pk-maffia" av nättrollen? Eller beror det på att hon pratar om klimatet?

Hatades Al Gore lika mycket och intensivt när han turnerade världen runt och varnade för klimatkrisen? Han fick säkert sin släng av sleven, men jag kan inte tänka mig att han lyckades piska upp samma känslor hos sina meningsmotståndare.

Meningsmotståndare förresten. Att klimatfrågan är viktig och att vi tillsammans måste göra stora förändringar, är det ens något att diskutera? Javisst, man kan vara klimatförnekare, och sådana finns det rätt många, men alla de som mobiliserar mot Greta Thunberg kan väl omöjligt vara helt faktaresistenta.

Alltså är det något annat med henne som provocerar, tänker jag. Kvinna. Ung. Modig.

Det är också fascinerande att läsa om hur hon, enligt trollen, likt en marionett styrs av dolda (läs: onda) krafter som har en djävulsk plan som snart ska sättas i verket.

Problemet är bara att, som jag förstår det, att denna djävulska plan är att rädda världen från undergång. Hennes motståndare är alla de som traditionellt tjänar pengar på dolda agendor och djävulska planer, det vill säga storbolag, tung industri och oljebolag.

Och ändå sitter till synes helt vanliga svenskar och hatar denna 16-åring som på ett år åstadkommit större avtryck i världen och gett Sverige mer internationell kredd än... tja, än vem som helst. Jag vet inte ens vem hon ska kunna jämföras med.

Jag är i alla fall stolt över att Greta Thunberg är svensk. Och jag hoppas att hon orkar fortsätta att göra sin röst hörd.

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer