Logga in
Du missar så otroligt mycket! Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

Det Max Hansson skapade är helt unikt

Max Hansson var en entreprenör. Det känns lite futtigt nästan att benämna honom så i en tid då ordet ”entreprenör” blivit mode och används av vem som helst som öppnat en korvkiosk eller en surfbrädeuthyrning.

Men han var det. Den största också i Gotlands historia.

Jag kan inte ens föreställa mig att vi kommer få någon, någonsin, som kommer i närheten av att lyckas med det Max Hansson gjorde. Från ingenting skapade han ett företag, på egen hand hela vägen, som blev vad det är i dag.

Prislappen var svindlande när han sålde, över 1,2 miljarder kronor. Men det är bara vad Payex var värt just då, för Max Hansson och Swedbank. Vad Payex, och tidigare Faktab Finans, är värt för Gotland går inte att uppskatta i kronor och ören.

Alla dessa arbetstillfällen. Alla dessa karriärmöjligheter. Alla företag som profiterat på Payex framgångar genom att anställda gått vidare till dem efter att ha fått grunderna hos Max. Alla dessa skatteintäkter, bara en sån sak.

Egentligen är det osannolikt att Max Hansson gjorde det han gjorde, på Gotland. Och framförallt FÖR Gotland, vilket många tenderar att glömma. Han flyttade aldrig huvudkontoret. Han brann för att utveckla företaget lokalt, det blev en affärsidé och ett varumärke.

Payex var gotländskt. Han var genuint sur på att all skatt han skulle betala efter försäljningen inte kunde komma Gotland specifikt till del. ”Gotland borde få hälften”, sa han i en intervju med oss.

Max Hansson må ha uppfattats som excentrisk av oss som stod vid sidan av, men det gick aldrig att missta sig på hur mycket han brann för Gotland. Han byggde också upp ett mindre imperium i innerstan, och bara den biten i hans entreprenörskap är värd ett helt kapitel i boken om hans liv.

För bara några dagar sedan hade jag turen att få en rundvisning i den gamla banken vid Donners plats. Så smakfullt renoveringen var gjord. Så snyggt man värnat om detaljerna i byggnaden. Och så ofantligt dyrt det måste ha varit att ta denna hänsyn till kulturarvet som han gjorde.

Jag kände inte Max Hansson. Vi träffades några gånger, och han ringde mig vid emellanåt och var förbannad över något vi skrivit. Men till skillnad från andra som jag haft att göra med där våra åsikter gått isär var Max Hansson aldrig oresonlig.

Han kunde uppfattas som burdus och han hade ingen tid för skitsnack. Extremt tydlig och rakt på sak. Men han lyssnade alltid på argument. Våra samtal slutade alltid med skratt och prat om något helt annat än det han ringde om från början.

Sen är det säkert så att man inte lyckas med det Max Hansson lyckades med om man inte har en tydlig vision och ett bestämt sätt att genomföra den på.

Jag kan inte känna något annat än den djupaste respekt. Hatten av. Vila i frid.

Du missar så otroligt mycket!

Vi som jobbar med Helagotland.se har oftast fokus på det vi kallar "first screen". Det är alltså toppartiklarna på sajten, de som ligger överst i det "första fönstret" som man får upp. I desktop handlar det om sju stycken puffar, och vi vill gärna att alla är intressanta för så många läsare som möjligt och driver trafik.

I mobilen ser det annorlunda ut, där scrollar man på ett annat sätt, men även där är ordningen viktig. Saker som ni inte vill läsa ska inte ligga där, kan man sammanfatta det hela.

När man jobbar på det sättet och med vårt mätverktyg som måttstock är det lätt att glömma allt annat.

Helagotland.se är en väldigt stor sajt, och otroligt mycket mer än vad som ryms i ett webbläsarfönster.

Men vi vet också att användarna, det vill säga ni, inte så ofta som vi skulle vilja klickar er in på våra undersidor, och mycket av det material vi faktiskt har hamnar lite undangömt och blir inte läst eller sett i den utsträckning vi skulle vilja.

Inte i den utsträckning materialet är värt heller för den delen.

I dag snubblade jag som av en slump över sportens fantastiska serie Tillbaka till klassikerna som publicerades för några år sedan.

Det är fascinerande läsning, välgjorda dokument över flera av de största händelserna inom gotländsk idrott.

Kolla själva, ni hittar alla reportage HÄR.

Så den här bloggen kommer jag att tillägna allt material som du som betalande kund får tillgång till, men som du kanske inte hittar vid en första snabb scrollning på din mobil.

1) INSÄNDARNA (länk).

- Visste du att vi har ALLA insändare från både GT och GA på sajten? 

2) LEDARNA (länk)

- Mats Linder i GA och Eva Bofride och Erik Fransson i GT skriver varje dag lokala opinionsartiklar, ledare, om allt som händer på Gotland. Ett perfekt sätt att hålla sig uppdaterad. Och när du får alla tre på samma plats blir det lätt att få olika perspektiv på händelserna.

3) LAGFARTERNA (länk)

- Vem sålde? Vem köpte? Och för hur mycket? Vi publicerar alla lagfarter med köpare och säljare löpande. Väldigt intressant för den som vill ha koll på fastighetsaffärerna på Gotland.

4) FAMILJEANNONSERNA

- Dödsannonser, minnesord, grattisannonser. Allt finns samlat på ett och samma ställe!

5) EVENEMANGSLISTAN

- Vill du veta vad som finns att göra? Allt från kulturhändelser och konserter till öppettider och idrottsevenemang. Du kan också enkelt och helt gratis lägga in ditt eget evenemang!

6) KRÖNIKÖRERNA

- GT:s och GA:s krönikörer är populära och vällästa i tidningen. På webben? Borde vara bättre. Kanske har du inte hittat dem? Men här finns de allihop! Bison, Ihreskog, Radhe, Mien, Jenny...

7) E-TIDNINGARNA

- Som premiumkund kan du självklart läsa e-tidningarna varthelst du än befinner dig, och när du vill! Är du inte betalande kund kan du ändå läsa vår nya e-tidning Helg Extra som kommer varje söndag helt gratis!

Vad vill du att vi ska skriva mer om?

Det vi på Gotlands Media gör engagerar, det kan vi se och höra varje dag.

Många har åsikter om vad vi gör, hur vi gör det och varför, något som vi verkligen uppskattar och försöker att ta till oss av. Det är ni som är våra läsare, och det är också ni som vill betala för lokal journalistik.

Därför är det logiskt att vi också försöker skriva om och bevaka det som ligger er närmast och som ni vill läsa mer om.

Nu har ni chansen att påverka på riktigt i vår läsarpanel!

Gå med i den, det är enkelt och leder inte till att ni får era mejlboxar fyllda med irrelevant reklam. Däremot får ni ersättning för den tid ni lägger ned på att svara på enkla frågor om GT, GA och Helagotland.se.

Vad vill du läsa mer om?

Vad är viktigast för dig?

Hur läser du våra produkter, och när?

Vad skriver vi om som är helt ointressant för dig?

Dina svar är viktiga för oss och kommer att vägleda oss i vårt ständigt pågående arbete för att bli mer aktuella, mer relevanta och kunna fortsätta att vara en viktig aktör i samhällsdebatten!

Så registrera dig nu, följ länken HÄR!

Ta chansen att göra din röst hörd!

När 2019 är över och det ska göras bokslut över det år som flytt duggar listorna tätt, liksom utmärkelserna.

Årets bästa, sämsta, viktigaste, vackraste, roligaste ska utses i tusentals olika kategorier.

Men: Det finns bara en som är Årets gotlänning.

Nu har vi presenterat de kandidater som ni kan rösta på fram till den 20 januari klockan 12.00, antingen här på Helagotland.se eller genom talonger i Gotlands Tidningar.

Alla våra kandidater är värdiga på sitt sätt, de har bidragit till goda saker och har ett stort engagemang. Men det är inte lätt för juryn att välja, för det finns så många.

Men till sist är det du som avgöra genom att lägga din röst på den som är din personliga favorit. Ta chansen att göra det!

Följ länken HÄR för att komma till röstningssidan!

Min naiva önskan inför 2020

I höstas gjorde jag ett sånt där personlighetstest. Det finns massor av olika, men syftet är att man ska få reda på hur man är, svart på vitt. Det är lite jobbigt att göra sånt tycker jag, men samtidigt intressant.

Det visade sig att jag nog känner mig själv rätt så bra, men att få se det i skrift blir ändå en annan sak. Nu är det tänkt att jag ska jobba på det som inte var så bra, och förhoppningsvis bli en bättre människa där nånstans på andra sidan. Det kan väl inte skada att försöka tänker jag. 

Jag brukar sällan lova något inför nyår, förutom det stående löftet att alltid kasta dåliga pennor omedelbart istället för att lägga tillbaka dem så att jag måste bli förbannad en gång till nästa gång jag ska försöka skriva nåt.

Och det här är inget nyårslöfte egentligen eftersom jag formulerade det för mig själv för över en månad sedan. Men jag kan göra det igen, för bra saker förtjänar att upprepas.

Jag tänker mig min sinnesstämning ungefär som en ratt på en spis modell äldre. Och om jag aktivt väljer att vrida upp den genom mitt sätt att vara måste den allmänna temperaturen i och omkring mig höjas. Åtminstone i teorin. Det handlar om så enkla och små saker som att när någon frågar hur min dag varit så ska jag anstränga mig för att komma på något bra att säga först. Innan jag börjar gnälla över allt som gått fel.

Det är alldeles för lätt att fokusera på det negativa, att jag är trött, att saker inte gått min väg, att någon sagt något taskigt eller ogenomtänkt. Och om jag börjar med att gnälla vrids den där ratten åt fel håll.

Vilka självklarheter han skriver, tänker ni. Och om det verkligen är självklart för er så är jag ärligt glad för er skull. Men jag tror att de allra flesta behöver ett slags trick för att lyfta det som trots allt varit bra över det som varit dåligt.

Även en riktig skitdag har innehållit bra saker. Kanske inte så många, men något.

Deprimerad kan man bli ändå utan att aktivt hjälpa sig själv på traven tänker jag. Det är bara att ge sig ut på internet en liten stund så börjar man treva efter revolvern. (Det var bildligt menat. Jag har ingen revolver, bäst att tillägga i dessa tider då allt tas bokstavligt...)

Vi släckte kommentarsfunktionen på Helagotland.se för några år sedan eftersom folk inte kunde uppföra sig. Då var det många som tyckte att vi skulle använda oss av Facebook i tron att om folk bara tvingas skriva med eget namn så kommer det bli en nyanserad debatt.

Att konstatera att det inte riktigt blivit så är en underdrift. Sällan har det hatats och hånats och skrivits fler elaka saker än nu, helt öppet och överallt på sociala medier.

Fullständigt utan filter vräker människor ur sig allehanda vidrigheter som de aldrig någonsin (hoppas jag) skulle våga säga ansikte mot ansikte med den de utsätter för sitt hat.

Vi delar våra artiklar på vår Facebooksida, och vi vill gärna ha en diskussion och åsikter kring det vi skriver. men ibland tvingas vi plocka bort inlägg eftersom diskussionen fullständigt spårar ur.

Nu senast var det en artikel om att Region Gotland vill införa en teststräcka i Visby där man ska prova olika typer av grus och även salt för att komma tillrätta med de stora och välkända problemen med dålig luft.

Med tanke på att Region Gotland sysselsätter större delen av Gotlands arbetsföra befolkning med sina nästan 7000 anställda baxnar jag över hur många som skriver elakheter. Rimligtvis borde alla gotlänningar känna någon eller några som är anställda i regionen? Förstår man inte då att det är lite korkat att dra alla regionanställda över en kam och vräka ur sig dumheter?

Till saken hör att de flesta som skriver hat inte ens bemödat sig med att läsa artikeln i fråga och således inte har en aning om vad det är de kommenterar.

Som sagt. Deprimerad kan man bli utan att själv hjälpa till. 

En önskan inför 2020, en naiv önskan förvisso men ändå en önskan, det är att vi alla kan hjälpas åt att vrida upp den där ratten jag nämnde. Bara lite. Genom att säga något snällt. Genom att andas innan vi skriver något i affekt. Genom att försöka förstå att det sitter människor, riktiga människor, någonstans på andra sidan som tar emot det som skrivs och som påverkas av det.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det behöver inte vara svårare än så.

Gott nytt år allihop!

 

PS. Vill ni bli glada ska ni läsa vår nya e-tidning Helg Extra (länk)! En jättefin intervju med träningsgurun Elin Hellström som alltid sprider positiv energi. En intervju med Ainbusk-Bittis om hennes nya spännande satsning. Och så får ni dessutom en sås-skola med min chef Johan Mattisson. Bara en sån sak.

Tystnadskulturen i den gotländska skolan

Det finns en på många sätt väldigt obehaglig tystnadskultur i den gotländska skolan.

Det här har jag märkt många gånger under de tolv år jag jobbat som journalist här. Lärare är rädda för att prata med media på ett sätt som få eller inga andra yrkesgrupper är.

Varför är det så? Varför vågar inte lärare berätta om saker som händer på deras arbetsplats? Vi har många gånger hamnat i märkliga situationer där personer vi kontaktat uttryckligen sagt att de varit rädda för sina arbetsledare, rektorer eller till och med för nämnden och tjänstemän.

Flera lärare jag pratat med privat bekräftar att det är så här. De förklarar att de fruktar att bli betraktade som besvärliga, och flera säger också att det råder en kultur inom skolan där man efterforskar källor och alltså bryter mot det i grundlagen reglerade meddelarskyddet.

Flera säger också att man är rädd för att inte kunna få något annat jobb inom skolan på Gotland eftersom man inte kommer att få referenser.

De lärare jag pratat med säger att man inom skolan förväntas vara lojal till det absurdas gräns, och om man påpekar saker som inte fungerar så finns risk att man blir mobbad och utfryst.

Detta gäller inte bara när det gäller att prata med media, att kritisera sin verksamhet och ställa frågor eller ha krav på sin arbetsmiljö tycks överlag vara impopulärt.

Lärare i dag har en extremt pressad arbetssituation på många sätt. Kraven är höga, lönerna låga, omorganisationer och besparingskrav avlöser varandra samtidigt som det kommer nya läroplaner och nya betygssystem som de måste förhålla sig till.

Att samtidigt inte känna stöd från sin ledning lägger ytterligare sten på börda.

- Läs gärna om de lärare som vågade ta tag i sin situation och gjorde en anmälan till skolinspektionen, trots riskerna för repressalier:

LÄRARE LARMAR: Lågstadieklass utom kontroll.

Kränkningar, könsord och våld

 

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer